Dag 18. Målsatt att prata med 3 främmande människor idag.
SÅ! Nu har vi varit ute hela dagen, vi började med att gå Bourkestreet hela vägen till Oxford, tog en brunch där för $7. När jag satt där kom personalen ut och ropade "Number 7", så jag tänkte:
Tänk om man skulle ha ett cafe där ALLA får bricka nummer 7, så att det blir total förvirring, alla säger, that´s mine! Man beställer en sak och får en helt annan, jag menar total kaos, det skulle vara kul, man skulle bli känd rätt snabbt. Jag skulle gilla stället eftersom det har personlighet. Men det kanske bara är jag.
John gick till Espirit och lämnade tillbaka en väska, där lärde jag känna två personer, tjejen du ser på bilden visste exakt vad Hillsong var, hon har tom gått på konferensen som samlar 20.000 människor. Hon kände en tjej som bor där jag ska bo nu from ikväll, Bella Vista.
Dessutom talade jag en stund med hennes manliga kollega, så det var två främlingar.
Sen hamnade vi i Darling harbour, sjukt fint:
Avslutade med en White Mocca på Jet Bar Café, Där frågade jag killen vid bordet bredvid "Excuse me mate, where are you from"
Han var Johannes från tyskland och vi hade ett långt samtal om vad man bör se i Australien och vad vi kommer ifrån samt vart vi är på väg. Halvägs in i samtalet kom tre mangojuice som jag diskret beställt, han blev superglad över gesten. När jag gick in och betalade för mig och John tog jag hans bord också, när jag sedan skulle gå berättade jag det för honom. Fick en extremt ovanlig reaktion
"Hey man, I took your bill aswell, have a nice day!"
"WHAT? Are you crazy?"
"I might be, but I have seen the movie Pay it forward, have you seen it?"
"Euhm... no!"
"Now your mission is to bless somebody else, Do something nice to some stranger"
Han såg extremt förvirrad ut, hoppas han tittar på filmen och fattar.
Om alla gör något snällt mot tre främlingar blir världen en bättre plats att leva i.
Glömde visa min nya väska som jag lovat, den som jag kallar för det lilla extra:
Lägger till några fler fina bilder jag tog idag, jag älskar utryckningsfordon.
Dag 17. Imorgon Lördag och ledig. Kollar lite sjuka youtube-klipp.
Dag 17. Flyttar idag, från en lyxig innerstadslägenhet till en stor förortsvilla.
dessutom tänkte jag bjuda dem på middag, bra mycket billigare än hyra.
Colin städar köket...
Efter städningen tog jag en liten promenad på 4 timmar i citykärnan, försökte hitta en väska att ha skolböcker och laptop i. De enda jag hittade som jag ville ha kostade $250, ta det gånger 7.
På min promenad hittade jag City Central Police, var sugen på att gå in och fråga om varför vissa bilar är oxblodsfärgade, avstod. Förmodligen befälsbil?
Hittade den här skolan på Crown street, firar 150 år, grattis.
Idag fick du som du vill Fjaestad, massa bilder och lite text, så att du hinner till kista i tid...
Jag blir vred av sånt här, och det är sunt.
Jag vann en IPAD! That´s a good thing!
VAD exakt är det för fel på Steve Jobs? Framgångsrik kille men snälla, hur många gånger kan man göra SAMMA fel utan att lära sig? Hur efterblivet är det inte att VARJE gång felkalkylera efterfrågan på sina produkter. Visst nu är jag lite hård, men jag upplever att kritiken är välförtjänt.
Inte nog med att de släpper en skitprodukt som har massor utav brister, inte ens DEN kan de leverera i tid. Jag ogillar att de släpper en halvfärdig produkt för att tjäna pengar på uppföljaren, OM de nu måste jobba så kunde de väl åtminstonde släppa soporna i tid?!!!!!
Är det bara jag? Är det så här det ska gå till? Visst känner man sig lite kränkt. Nähä, inte det. Nänä, som vanligt, det är mig det är fel på. Du bryr dig inte. http://www.mobil.se/nyheter/Ipad-forsenas-till-Sverige-forst-2011-1.366106.html
Dag 16. Tack för feed-back Simon
Inte ens i rusningstid springer folk här, där jag kommer ifrån springer vi i ytterfilen i rulltrappan oavsett om vi är på väg till något viktigt. Ytterfilen som för övrigt inte är densamma som hemma, de inte bara kör på fel sida vägen de går på fel sida i rulltrappan också. Men ofta står de i båda filer, hade någon gjort det hemma hade man ju gått fram och ställt sig 1 cm ifrån dem som en markering, dvs om man inte är stressad då hade man ju givetvis delat ut en stenhård knuff i ryggen och tittat på när de tumlat ner för trappen. Men så är det inte här, folket här tycker snarare att du är sjuk om du har bråttom. Innerst inne tycker jag ju också det, folk som har bråttom går i regel bara upp för sent.
Andra påtagliga skillnader är den där vidriga trevligheten, du vet den där som vi svenskar ser som att
1. Du är mental sjuk
2. Du är full
och kan vi inte kryssa av någon av de två så tänker vi automatiskt
3. du måste vara jehovas vittne.
annars hade du aldrig inlett en konversation med mig, jag är en främmande människa och sådana talar vi inte med. Det är bland det första man får lära sig, förvisso kan jag väl se att det är sunt att barn inte får tala med främmande människor men avprogrameringen borde börja någonstans runt 18 år.
Kommer du ihåg folkmordet 1994, i Rwanda? Typ en miljon män, kvinnor och barn som blev slaktade m.m. Du kanske sett Oscars vinnaren hotell Rwanda? Det har inte jag men det ska jag imorgon. Det var 100 dagar av systrematiska avrättningar, våldtäckter osv osv. Kyrkan jag är med i svarade med projekt de kallar 100 days of Hope, så de åker dit i 100 dagar, lär folk bygga hus, utbildar människor, ger dem sjukvård, ser till att alla änkor och orphans (barn utan föräldrar) blir omhändertagna och får kärlek. De betalar för allt men lär samtidigt folk hur de ska göra för att skaffa sig inkomster. Jag vet inte hur många miljoner det kostade men låt oss kallt konstatera, många. "nä, men jag gillar inte att ge 10 % av min inkomst till kyrkan, jag tycker det verkar sjukt" Jag tycker att 10% är för lite när pengarna går till sånt, jag ÄLSKAR sådana initiativ. Det är sånt jag kommer att få göra på min praktik eftersom jag valt att plugga Social Justice, det är jag och 20 tjejer samt 5 killar. Sjuk fördelning, men när de beskrev den studieinriktningen så skrev de "för dig som inte är rädd för skita ner dig, haha, nej så skrev de inte, men något åt det hållet. För dig som inte är rädd för att smutsa ner dina händer". Vi kommer ju att hjälpa människor som ingen annan vill hjälpa och ibland är de inte helt perfekta rent hygientekniskt.
Den här bloggen behöver bli mer interaktiv.
Jag har ca 70 trogna unika läsare per dag de senaste 7 dagarna, det är bra, men vi måste ta det en nivå till. Videoblogg kommer den dagen då jag har utrustningen för det. Det jag behöver hjälp med nu är dina åsikter, vad är bra? vad är mindre bra? Jag lyssnar på vad du säger och gör sen precis vad jag känner för oavsett men det känns ändå bra att lyssna.
Så! Berätta nu, vad vill du läsa om?
Dag 15. Del 2, Författarambitioner och extra material.
Senaste två veckorna har jag rest ganska mycket, så centralstationen är ganska familjär numera, det b...
Nä, skitsamma, det var ett dåligt uppslag. Jag berättar historien jag sa jag skulle berätta om när jag ringde 112.
Jag jobbade på statoil lidingö för många år sedan, natt skift (19-07)
En dag någonstans runt kl 18-20 låg jag hemma framför tv:n i min lägenhet på valhallavägen. Jag vaknade av att telefonen ringde, såg på displayen att det var min kollega och att klockan var 19.40. Jag skulle avlöst honom för 40 minuter sedan, jag tyckte det var pinsamt att jag sov vid den tiden och jag HATAR att komma sent till saker, Då kommer jag hellre inte alls.
Massa saker snurrade i huvudet, vad ska jag säga, om jag är sjuk, varför har jag inte ringt och sagt det? Just där och då får jag en idé, jag kommer ihåg att någon pratat om att man kan ha virus på balansnerven, Nu kör vi! Jag ringer 112 och slödrar fram att jag ligger på golvet i min lägenhet och att jag inte kan ta mig upp. Hon ställer frågor och skickar dit en ambulans, hon har mig kvar på linjen och ber mig crawla till ytterdörren och öppna så de slipper ta dit en branman också.
Jag crawlar dit och ser så suddig ut i blicken som jag någonsin kan, två ambulanskillar lägger mig på bår med filtar och bär ut mig. Nu har även min kollega kommit förbi för att kolla att jag är okej. Jag får åka blåljus till sjukhuset men tillfrisknar på något magiskt sätt bara av att komma till miljön. De tar en massa prover och konstaterar att jag haft virus på balansnerven eller något, de är lite förvirrade. Allt stämmer inte.
Jag tror att jag berättade sanningen för min chef några år senare men min kollega har jag inte träffat sen dess.
Dag 15. Fel på bloggen och jag vet inte hur man gör rätt.
Dag 14. Har jag förstört din dag nu?
har ju bara varit på enrollmentday (inskrivning för dig som inte pluggar). Igår somnade jag till att en av mina roomies spelade gitarr bredvid mig och sjöng en av hans låtar. Jag kommer sakna sådana upplevelser nu när jag flyttar (på fredag till ett ställe som ligger i BELLA VISTA, så du som bad eller höll tummarna beroende på religion, TACK!
Gick upp kl 06, tog en extremt varm dusch i vanlig ordning för att sen ta en taxi till centralen (60kr), försökte köpa ett månadskort på bussar, tåg och färjor men han accepterade inte mitt syudentleg och ville ha $220 (1500kr), var nära att använda F-ordet, gjorde inte det. Köpte en T o R endagsbiljett istället $9.
Sitter nu på tåget och är lite nervös på ett bra sätt, koncentrerad. Behöver mobilisera all koncentration jag kan då jag bara sov 4 timmar inatt. Jag ska leva på en femtedel av min normala lön här, känns inte alls bra. Har ca $16/dag att klara mig på ta det gånger 7 och få en obehaglig siffra. Vad heter obehaglig på engelska?
Så trött idag att jag inte orkar provocera dig, btw alla i min citylägenhet har börjat lära sig svenska. Deras problem är att de tror att de säger "Hi, Nice to meet you" när de säger "DIN! mamma är en pappa!". De betonar verkligen din som att det vore hej! Men det känns väl rätt ofarligt, jag menar vilken svensk skulle spöa på dem för en sån sak. Kanske någon på blå linje, men ingen annan.
Btw, obehaglig heter unpleasant.
På skolan idag testade jag att inte hälsa på någon och sätta mig själv, det var en kille som tillslut sökte upp mig och slog sig ner bredvid, han var från Japan. Kan du fatta att i min årskurs på skolan finns 58 olika nationaliteter representerade och jag är den enda svensken. Dag 13. Idag känner jag för att berätta om vart jag har varit och vart jag är på väg.
Jag har länge drömt om att flytta till något större än stockholm,
nu är jag här i Sydney. Ser sjukt mycket fram emot sommaren, solen,
surfingen, ligga i poolen. Om man bara tänker lite logiskt borde
nästa stad vara städernas stad. Btw, har du hört "I feel safe in new York city."
Som du förstod igår är jag partiellt omogen och naiv, tycker om att provocera
även om det innebär att du tycker att jag är sjuk och du FÅR tycka det, du får
tom kommentera det. Jag älskar ärliga människor som vågar säga det obekväma,
(Inte säkert att jag lyssnar, jag kanske tom tycker att du är en oupplyst mes,
och blockar dig, but still) Jag VET vem jag är och hur min framtid ser ut.
Jag vet att den Gud jag tror på har både skapat mig och lagt ner ett syfte i mig.
Jag är inte exploderad av en slump och kan inte lika gärna bli en seriemördare
baserat på att allt ändå är meningslöst. Jag är säker på att jag är skapad till ett syfte:
att hjälpa människor och genuint bry mig om andra. Ja, jag kommer att gifta mig
och ha barn och bla bla bla, lugn.
Jag har haft privilegiumet att ha jobbat som brandman, svetsare,
truckförare, f och f mäklare, jag har fått vara en del i att
förvandla människors liv från depression och kriminalitet till att
ha ett meningsfullt liv, jag har varit fyllefotograf, lackerare,
ansvarig för en fritidsgård, jobbat på härbärge för hemlösa, tm
coach, jag har under flera år åkt runt i Sverige och föreläst i
kyrkor, jobbat som säljare och flyginstruktör.
Dessutom har jag fått möjligheten att lära känna fantastiska människor, resa
till sjuka platser, skulle kunna skriva en bok om de resorna, testat de flesta
äventyrssporter (nej detta är inte mina memoarer), jag var Sveriges
meste curlingspelare, )men chilla broder, det räcker, vi fattar)
vann flyg och vipbiljetter till Europamästerskapen, blivit rånad och försvarat
mig med en barstol, ljugit om att jag hade virus på balansnerven så ambulansen
hämtade mig med blåljus (bara det är en blogg i sig, om du tjatar tillräckligt
mycket får du höra hela historien), jag har gjort 100 fallskärmshopp varav ett
helt naken, (vart vill du komma), jag har spelat trumsolo inför 2000 människor,
varit framgångsrik konfrenciär på över 100 event, blivit släppt av polisen över 7ggr,
vid ett tillfälle trots att han precis jagat mig i 230km/h, jag har planerat bankrån,
samt en massa annat kriminellt och en del annat som inte lämpar sig för bloggen.
Nej, du känner inte mig fullt ut.
Jag känner att jag precis börjat leva, NU börjar de riktiga
äventyren. Tack alla som stått ut med mig när jag spårat ur, tack
för att ni fortsätter att stötta mig. Det finns flera jag vill
namnge, det gör jag inte. Jag känner redan efter två veckor här att
mina kugghjul börjar fasas in i det som är mitt syfte.
Jag tänker dedikera resten av mitt liv till att hjälpa de svaga, de
som ingen annan hjälper. Läs om A21 så förstår du en liten del om vad jag menar. http://www.thea21campaign.org/
Åter till min följetong med 100 Varför:
7. Varför är vi så ofta fokuserade på vårt eget vardagsliv när det räcker att
sätta sig ner i 5 minuter och fundera på om livet har något mer än det vi
just nu lever i. Jag vill tro att alla människor är skapade till att göra saker
som har evighetsvärde, ibland vill vi inte leva för andra utan ha en självisk
period, jag har nyligen gjort den resan, men till slut verkar de flesta komma
fram till att man mår bättre, har roligare och är mer nöjd med livet om
man lever för att hjälpa andra. Den tillfredsställelse det ger att hjälpa någon
annan, är lik den lycka människor känner när de tex på julafton ger en gåva till
någon de älskar. Framför allt när de ser i ögonen på mottagaren hur genuint
lycklig den blev. Förmodligen lättast att applicera om du är förälder och har
gett ditt barn något riktigt lyckat.
Dag 12. Idag känner jag för att provocera. Ber om ursäkt på förhand.
Jag lämnade de flesta spärrar i Sverige, att inleda en konversation
när jag vill är numera basic. De brukar börja lite spännt men 4
meningar in är det lungt. Det är en sjukt stor fördel att våga
prata med vem man vill när man vill. Alla borde sträva dit, att våga
vara obekväm, jag har två gånger sen jag kom hit testat att
förolämpa en främmande människa för att se om jag vågar, och sen
försöka vända konversationen igen. Bara den ena lyckades, den andra
personen gick iväg men hon var nog för ung och osäker. Man lär sig
med åren att kunna ta en förolämpning. Nu undrar du, vad sa du då?
-excuse me,
-yeah
-the year of 2004 just called and told me that it wanted it's haircut
back. Can you please return it asap.
-Do you think that's a funny joke?
- nah, more like 4 out of 10, but hey, I try.
*cracks up in a smile* - keep on trying mate.
-I'd better, if you wanna become good, you'd better practice.
Osv
Män är bättre på att ta en förolämpning.
Den andra som spårade ur tänkte jag att om man INTE börjar med
excuse me utan BÖRJAR med att vara otrevlig och sen kollar om det går
att vända.
- get out of my way, I'm from Stockholm.
-so? *chewing gum*
- My outfit today costs more money than you earn in four months.
- no one can tell, you look like hell.
-thank you mam! Where are you from?
-ehhh why? *leaving*
- have a nice day!
- *no answer*
I övrigt har jag inlett på trevlga sätt.
Dag 11. Jag pendlar nästan hellre 2 timmar än att bo så... Skjut mig någon.
Jag trodde det skulle gå lättare att få ett bra boende, dessutom trodde jag att personalen på skolan skulle vara lite mer passionerade att hjälpa till. Det jag är erbjuden är att GÅ 50 min till skolan samt att dela rum. Dessutom med en kille, känn på den. :-)
Jag pendlar nästan hellre 2 timmar än att bo så... Skjut mig någon.
Hursomhelst, idag har jag fått mitt studentleg, inlogg, schema.. Äh skit samma, jag är inte ens glad för det, nu ska åka hem och köra telemarketing ang boende. Om du är troende så be att jag hittar
något eget rum i Bella vista, om du inte är troende, håll tummarna, bit på naglarna, gör vad du vill jag är tacksam för allt.
Nu har det gått tolv timmar sen jag skrev det där, har hunnit med en födelsedagsfest, 8 timmars sömn, en storstädning, en 1 timmas dusch samt serials for breakfast. Frågade precis engelskmannen här varför det heter Breakfast, Break Fast?
I never even thought of that, I have no idea, blev svaret.
Nu ska jag snart åka och titta på en villa i Rouse Hill, (min telemarketing resulterade i det, hittade några annonser som jag ringde på) ett par i 40års åldern som har ett extra rum, de verkar bo lyxigt då de har en stor pool, om jag vill kan frukost och middag vara inkluderad, det vill jag INTE. De har två katter, det har jag nog inga problem med, bara villan är fräsch och helst stekig. Det är långt till skolan dock så jag lär behöva busskort.
Jag bor ju rätt bra där jag bor och de älskar mig och vill att jag ska stanna men det är nästan två timmar till skolan, isf får jag byta till city campus.
Ikväll ska jag med grabbarna på Inception, kan vara hur bra film som helst.... Jag gissar 8.8, IMDB lägger den på 9.3 typ världens bästa film!
Dag 10. Dude, where´s my car?
På väg till skolan idag såg jag detta trycket på en jacka:
Sanyo. Affordable quality
Är jag bara Telenorskadad eller vill man att något ska vara
överkomligt, jag vill att det ska vara ouppnåligt.
Sanyo
You can't afford it.
Eller
If you ask about the price, you can't afford it.
Maybe your dad can but you can't.
Varit i Sydney nu i snart två veckor och åkt runt all over the place,
jag har redan sett mer på två veckor än vad de flesta stundenter som
varit här i ett år sett. Varför? För att kunna skriva det i bloggen?
Inte främst.
Jag är en upptäcksresande, jag älskar att upptäcka platser och
människor. Det jag iaktaget så långt är att folket här är
präglade av det som de juridiskt kallar för mateship, det ingår i
deras stadgar att hjälpa varandra, då menar jag inte civilkurage.
Inte när det sker ett brott eller olycka, nej här hjälper de
varandra i vardagen. Må vara triviala saker men när du får den
hjälpen skapar det en stämning, den stämningen får dig att vilja
hjälpa andra. En "pay it forward" effekt.
Nu tänker du, "självklart är de trevliga, de har ju sol och värme där nere, klart att folk
är på bra humör din utvecklingsstörda apa."
Påverkar absolut, men steget från att vara glad till att hjälpa en
främling är stort. Vår comfortzone kedjar fast oss i ... Just nu
sitter det en välklädd snubbe (überschtekig kostym och 40 år men
lite drag av en fotomodell) snett emot mig och han har haft ett leende
på läpparna i 20 minuter, inget hysteriskt leende, bara ett
förnöjt.
Jag som är analytisk tänker, kl är bara 9, han har inte
satt en fet affär, inte än. Han kanske fick kliva på hemma innan han
åkte, nä det är nog inte det heller. Hade han tittat på någon hade
jag förstått men han tittar mest ut genom fönstret. Jag försökte
precis ta en bild i smyg, det sket sig, nu är leendet borta. Det jag
skulle komma till var att folk här är mer nöjda, vill man hitta ännu
mer nöjda människor måste man nog åka till en fattig hydda i Afrika
eller liknande.
Nog om det nu ska jag påbörja en följetong, jag ställer mig ofta frågan varför:
100 Varför?
1. När jag visar mitt busskort för busschaufören skriver han ut en
biljett, Varför? Dög kortet att visa för honom duger det sannolikt
för en kontrollant också?
2. När folk gör slut säger de "det är inte dig det är fel på" Varför?
3. Varför säger man "skiter björnar i skogen?" när man vill påvisa
att något är uppenbart, typ "tänder påven på småpojkar"?
Det där med björnarna är lite mystiskt, har någon sett en Björn
skita i en skog? Har DU sett det? Nä!
4. Varför blir man kär precis innan man ska flytta till andra sidan
jorden?
5. Varför gillar jag "din mamma" skämt så mycket? Btw det kanske
beror på att när jag var hemma hos din mamma inatt så .... Nä vi
släpper det. Makes you think huh? Obehaglig stämning det blev här
nu.
6. Varför heter allt i Australien engelska namn, hyde park, Oxford st,
Liverpool, plus 5000 exempel till, JA, jag vet att jag bor i en
brittisk koloni men snälla, det har gått 300år.
Imorgon ska jag vräka ur mig lite besvikelse....
Dag 9.Under min tid på telenor, där vi festade mycket och behandlade 500-lappar som 20-lappar...
Eric och jag var på en restaurang, när jag såg kängru på menyn kunde jag ju inte låta bli, jag menar har någon dödat en kängru så måste jag ju ta seden dit jag kommer och käka upp kadav... ehh the roadkill... eh.. skiten:
Det smakade 4 av 10, men nu har jag testat.
Så. nu var det överstökat, nu in på bloggandet.
I find you offensive for finding me offensive.
I find you attractive for finding me attractive.
Den första raden är en text från Eminem, den andra raden är något jag tänkte på idag, ganska ofta blir folk attraherade bara pga att någon annan flirtar med dem eller är attraherad. Under min tid på telenor, där vi festade mycket och behandlade 500-lappar som 20-lappar, lärde jag mig att aldrig underskatta någon. Att ha en brinnande önskan att uppnå något kan ta en person hur långt som helst. Det finns flera 20 åringar utan utbildning på telenor som tjänar över 600k /år. För att koppla tillbaka till första stycket, attraktion är något man ganska lätt kan skapa, precis som framgång.
Jag gjorde själv en resa från att se på mig själv som en blyg kille till att se på mig själv som en framgångsrik person, min tro är att du ochså kan göra exakt det samma. Nu är du säkert inte blyg men kanske vill du vara ännu mer framgångsrik.
Min långa definition framgångsrik:
En framgångsrik person lever mer för andra än för sig själv.
En framgångsrik person tjänar inte pengar, han eller hon Attraherar pengar, pengar jagar honom eller henne.
En Framgångsrik person har ingen rädsla för att dö.
Framgång är mer ett mindset än tillfälliga lyckade affärer.
De flesta verkligen framgångsrika har gått i konkurs flera gånger innan de verkligen lyckades.
Edison misslyckades inte med glödlampan över 1000 gånger, han använde uteslutningsmetoden och tog reda på 1000 sätt som en glödlampa INTE fungerar på. Tillslut hade han uteslutit alla de alternativen och hittat DET sättet som faktiskt fungerade.
Jag är helt säker på att min framtid är ljus, jag kommer att få uppleva extrema saker och genuint få hjälpa många andra människor, för det är det som är min brinnande önskan. Kyrkan jag är med i här nere har bland annat startat:
http://www.thea21campaign.org/
Deras arbete är nog det finaste jag läst om i hela mitt liv (utan överdrift). Inget berör mig så mycket som när människor som du och jag lägger ner
våra egna ambitioner en stund och gör ALLT för att hjälpa en annan människa.
Läs gärna detta om du orkar:
Human Trafficking is an organized criminal industry that affects every nation. Whilst the statistics can seem overwhelming, it is important to remember that every number represents the life of a victim. The A21 Campaign has recognized a significant need in the region of Eastern Europe, and is committed to combating this injustice through rescuing one life at a time.
LIFE FOR A SEX TRAFFICKING VICTIM
After a trafficking journey that typically involves deception, rape, beatings, and constant threats, victims are often forced to live in confining and unsanitary conditions. Once formally put to work, human trafficking victims can be forced to service from 40 to 110 customers in one day.[1] Malnutrition, sleep deprivation, as well as emotional and physical abuse become day-to-day normalities. In addition, forced abortions and the contraction of STI's, Hepatitis B & C, and AIDS are ever looming probabilities. Life for a victim of sex trafficking is hell on earth. This injustice is the reason The A21 Campaign exists.
THE STATISTICS: FOCUS EUROPE
•Trafficking in women is the second largest global organized crime today, generating approximately US$12 billion a year.[2]
•There are 1.39 million victims of commercial sexual servitude worldwide.[3]
•Over 25 percent of sex trafficked victims are trafficked from Southern and Eastern Europe.[4]
•90% of victims trafficked into EU member states end up in the sex industry.[5]
•There is an estimated 20,000 women and girls trafficked into the Greek sex industry, earning Greece the title: "the center of trafficking in Europe."[6]
•One study reveals that one in every 10 Ukrainian persons knows someone in their community who has been trafficked.[7]
•Tragically, only 1-2 percent of victims are rescued, and only 1 in 100,000 Europeans involved in trafficking are convicted.[8]
UNDERSTANDING THE ISSUE: WHY EUROPE?
Whilst human trafficking is a global issue, the growth of trafficking of women from Eastern and Southern Europe (the former Soviet Bloc) into Western Europe over the past 20 years has been unparalleled anywhere else on the globe.
För dig som inte orkade läsa eller för dig som vill se film också:
http://www.thea21campaign.org/index.php?option=com_content&view=article&id=328&Itemid=317&lang=en
Hör av dig om du känner att du vill göra något, du mår bättre, och deras liv förvandlas.
Dag 8. "Dude, I ran out of cash, can you hook me up?"
Hur känns det att jag sitter bredvid den här skylten?
Jag kom in på skolan efter mycket om och men, så nu har jag administrationen att fixa csn, boende, skolböcker, en väska att bära allt i. Jag har börjat komma så bra överens med de jag bor hos nu att de vill ha kvar mig, men jag bor downtown och pendlar nästan 2 timmar för att komma till skolan. De jag bor med är 3 relativt unga killar från USA, alla tre kör stand-up comedy och dessutom spelar gitarr och sjunger. På kvällarna spelar en av dem gitarr och alla de andra hittar på en text till det som de sjunger, jag filmar. I övrigt kollar vi en del på film, bla the longest yard.
Mina kontanter tog slut så jag gick in på en Commonwelth Bank och bad dem ge mig mer
"Dude, I ran out of cash, can you hook me up?"
"Sir, is that an american express you got there?"
"Yeah baby, Im from TäÄÄäxas!"
"Aight cowboy, do you have another card aswell"
Sträcker fram mitt Visa "All in dude!"
"Fare enough, 300 bucks?"
"Let´s do it man!"
"Seriously dude, where ya all from?"
"Stockholm Sweden dude"
(Bara för att jag spenderat en vecka med folk från staterna så tror jag automatiskt att jag är cool, patetiskt men roligt.)
Dessutom hände något helt sjukt idag:
Jag vaknade, duschade, drog en munskölj i all hast som jag satte i rabatten untanför huset, hoppade på bussen, tåget och bussen det som var sjukt var att jag tog med mitt 7 dollars paraply trots att det var blå himmel, det började regna kl 15 och jag var glad över att jag tog med det, men nu till det sjuka. Jag tog alla dessa byten, satt på orientation day på skolan, tog alla byten hem och har fortfarande med mig paraplyet.
SJUKT. 
Jag har aldrig klarat det innan, Daniel Bjuhr har mitt dyra 100 dollars paraly i sin bil.
Dag 7. Ensamhet är ett bra ställe att besöka men ett dåligt ställe att stanna på.
Okej, det börjar bli dags att vara helt ärlig...
Jag är lika bra som det verkar, nädå jag skojar bara, jag är bättre. Jag tänkte skriva ett inlägg om ensamhet, både den självvalda och den ofrivilliga.
Jag kom ner hit till Australien, kom till en sjukligt stor flyplats, där möttes jag av massor utav människor med skyltar, på skyltarna stod det olika namn, dock inte mitt namn. Jag var inte ovälkommen, men å andra sidan inte välkommen heller. Jag började med att kolla om de hade WIFI, det fanns, men de ville isf ha pengar via ett betalkort. Jag släppte det, tog mina två väskor och sökte upp närmaste hcp toalett, inte för att jag är handicapad med jag gillar stora ytor och att vara ensam på toaletten. Väl därinne tog jag fram tandborsten och tandkrämen de skickat med från 27 timmars flighten.
Borstade tänderna och slängde prylarna. Gick till mc D i hopp om att hitta WIFI och kunna skriva på FB att allt gått bra och att jag är inne i landet. Hittade inget och gick till ett café, beställde en latte med 2 extra shot och fick info om vart det fanns datorer med gratis surftid. Kom till saken tänker du nu.
Saken är den att när jag berättar för andra om hur jag har det känner jag mig mindre ensam. Så du hjälper mig just nu. Hittade sedan en disk där de förmedlade hotell och transporter dit. Bad om ett hotell som inte var dyrt men ändå centralt. Hon försäkrade mig om att det var ett bra hotell och att jag fick bättre pris än om jag går dit på egen hand. Jag valde att tro på henne. Åkte en shuttlebus med några surfare från californien, vi pratade lite men kopplade inte tillräckligt för att byta fb.
Väl på hotellet fann jag till min förtjusning att de hade svinhög standard med snygga rum och takpool på 45:e våningen. Inte ens de hade gratis WIFI, vad är det för fel på folk, WIFI är en mänsklig rättighet. 
Jag tog tre dagar att gå runt i innerstan, kollade upp alla gator, platser, landmärken, gjorde The australian Citizenship test där jag satte 80% rätt och blev godkänd, så nu vet jag mer om australien än de flesta som är födda här, slut citat en inföding. Däremot trodde jag att folk skulle komma fram till mig och ställa frågor, riktigt så funkar det inte här. Jag måste initiera de flesta samtal när man väl gör det är de trevliga. Jag trodde att de skulle springa benen av sig för att få tala med mig, typ stå i kö. Så nu går jag runt och känner mig lite ensam. Tur för mig att det finns facebook och att jag numera även bloggar.
Ensamhet är ett bra ställe att besöka men ett dåligt ställe att stanna på.
Om du vill får du gärna interagera mycket med mig både här och på FB, då blir det roligare. Den här bloggen kommer att innehålla alla känslor, både glada, ledsna, arga, nöjda, och kanske tom genuin lycka.
Snart börjar ju skolan, nu på fredag är det upprop, det borde resultera i några nära vänner. Just grejen med att flytta själv till en ny kontinent är ju att man känner sig ensam och tvingas att bli bra på att odla relationer.
Avslutningsvis laddar jag upp några nya fula skyltar:
Thanks God It´s Friday... Gratis massage... bra för min studentekonomi.
Imorgon kommer jag att skriva om hur det gick till på banken... (låter ju inte så kul)
...lite om min apartment aswell.
Dag 6. Hook me up dude! Just got an Aussie bank account, phonenumber and a wife.
Tog bussen till Parramatta där jag fick ett ryck och startade ett bank account, skaffade ett telefonnummer med Vodafone.
Min nya bank.
Sen hittade jag ett ställe där de säljer svindyra massagefåtöljer (50.000kr klassen) Låtsades vara en Buisnessman från sverige som letar efter nya importvaror. Hon gav mig en 30 minutersdemo och jag behöver inte gå på massage på en vecka.
Eftersom de lirar vänstertrafik här nere så tittar man ofelbart år fel håll rent reflexmässigt, så utmaningen blir att helgardera sig genom att alltid titta åt båda håll.
Några sjuka skyltar jag hittade idag:
Dag 5. Nästan surfat, ätit grillat lamm i sydney´s beverly hills.
Eric Liljero har introducerat mig för många sköna människor, bla Lennart och Eva, de visade oss stranden Curl Curl, ett paradis för surfare. Sen åkte vi till deras feta treplansvilla i Sydneys beverly hills, sjuk utsikt.
En annan snubbe Eric styrde är Andreas Evermyr, han sparka in mig så jag numera bor jag med fyra snubbar i en lyxlägenhet, 3 från USA, en från England. Vi bor i downtown och min skola ligger inte exakt där (ca 1 timma dit) så jag bor bara tillfälligt.
Idag har jag varit på hillsong city och ikväll ska jag till hills.
Nothing more to say..
Dag 4. Duschat på hotellrummet på 15e våningen med utsikt över hyde park.
VEM tar kort på sig själv i duschen och lägger på bloggen? Varför har jag ens ett behov av att du ska veta att jag har fin utsikt från mitt duschfönster. Behovet är dessutom så stort att jag står i en ångande dusch och fipplar med min mobil, exhibtionist är ju bara förnamnet. Appropå det förresten, hotellmanagern kallar mig mr. Karlsson, funkar rätt bra. Jag funderar på att presentera mig som:
"my friends call me Pär, but for you it´s mr Karlsson"
Inte lätt att heta Pär i engelsktalande länder, men när jag satt och lyssnade på Eric Liljero igår nämnde han Hillson Paris, kom då på att det funkar rätt bra att använda halva Paris, uttala det på engelska och skippa -is.
Bättre än "Pair" of shoes eller "Pear" som i päron. Så fort man presenterar sig måste man utbilda människor i att uttala på ett korrekt sätt, smidigt. Mina barn ska heta Jack the ripper eller kanske din mamma. Hade jag haft ett husdjur hade han fått heta din mamma.
Sitter på mc Wifi och väntar på en något sen Eric, jag gillar inte att hänga med svenskar i Australien men Eric är annorlunda, han har betytt sjukt mycket för mig och vice versa.
Dag 3. Har nog lite lite tourettes ändå.
Går runt i Sydney och hittar den här fina byggnaden, jag är inte katolik men blir sugen på att gå in och se insidan.
Väl där inne, där jag tror att det ska vara stelt pågår en karismatisk Gudstjänst, jag slår mig ner, tittar mig omkring. Ser massor utav biktbås, tänker ´hmmm som i en gangster film -I shot a man today...-´
Sätter mig i kö längst med väggen och tänker, man vet ju inte förrän man har provat. De flesta som går in före mig blir klara rätt snabbt 4 min, men plötsligt är någon där inne runt 10, jag vänder mig om till grannen i bänken (en nunna) och hör mig själv säga "by the mother of God, did somebody just died in there? What is that smell? Friend of yours huh?" Extremt olämpligt sagt, tur att jag bara tänkte det.
Efter 40 minuter blir det min tur och jag märker hur hjärtat slår snabbare, ska jag kalla honom fader, ska jag göra korstecken? Öppnar dörren till båset och knäböjer framför ett draperi, det ligger en instruktion på bordet framför mig, läser lite okoncentrerat och efter en minut hör jag genom draperiet.
"Good afternoon mate!" En trygg mansröst som har tydlig dialekt.
"Good afternoon Father" (ville säga Padre)
Nu blir det tyst, efter 5 sek säger jag,
"This is my first time..."
"Okay, therefor you hesitated, let me help you..."
Därefter fortsätter samtalet och jag tar upp ett par saker jag gjort som jag avser sluta att göra, han ber en bön, jag ber en bön, han frågar mig om jag ber på morgonen och på kvällen, jag svarar på kvällen. Han tycker att det är ett bra sätt att starta dagen på, att lämna dagen i Guds händer, verkar rimligt.
Jag tackar, går ut och känner faktiskt som att något tungt fallit av mig... coolt.
Med tourettes menar jag att ha tvångstanken att säga något olämpligt vid ett opassande tillfälle. En del skriker BOOOOMB!!! när de går genom tullen, en del ... jaja, whatever.
Dag 2: Jag kommer på mig själv ofta...
Efter att ha pratat med Australiensare hela dagen kommer jag på mig själv med att säga:
- dang dude, Australia is the only place where Christ could never have been born, as in Australia, you cannot find 3 wisemen and a virgin. Nej då, jag skojar bara.
Min vision är...
Det är ett orealistiskt och orimligt mål av flera skäl, men jag gillar det omöjliga. Dels kommer jag med 99% sannolikhet inte att skriva varje dag,
Lloyd: I want to ask you a question... straight out, flat out... and I want you to give me an honest answer. What do you think the chances of a guy like you and a girl like me... ending up together?
Mary: Well Lloyd... that's difficult to say... you really don't...
Lloyd: Hit me! Just give it to me straight! I came a long way just to see you Mary. The least you can do is level with me. What are my chances?
Mary: Not good.
Lloyd: [Gulps] You mean, not good like one out of a hundred?
Mary: I'd say more like... one out of a million.
Lloyd: So you're telling me there's a chance. YEEEAAAH!!!! )
...dels så kommer du glömma bort mig lite då och då.
Jag kommer att skriva om vad jag tänker och upplever här, 16 287 km ifrån dig. Jag lovar att hålla mig nära sanningen när jag skriver.
Om jag får önska någonting är det att du ska göra det du ALDRIG gör annars, att kommentera, den här visionen blir så mycket roligare då. (Om du tycker att jag gör konstiga stycke i texten så beror det på att jag faktiskt GÖR det)
