Jag har länge drömt om att flytta till något större än stockholm,  
nu är jag här i Sydney. Ser sjukt mycket fram emot sommaren, solen,  
surfingen, ligga i poolen. Om man bara tänker lite logiskt borde  
nästa stad vara städernas stad. Btw, har du hört "I feel safe in new York city."

Som du förstod igår är jag partiellt omogen och naiv, tycker om att provocera 
även om det innebär att du tycker att jag är sjuk och du FÅR tycka det, du får 
tom kommentera det. Jag älskar ärliga människor som vågar säga det obekväma, 
(Inte säkert att jag lyssnar, jag kanske tom tycker att du är en oupplyst mes, 
och blockar dig, but still) Jag VET vem jag är och hur min framtid ser ut. 
Jag vet att den Gud jag tror på har både skapat mig och lagt ner ett syfte i mig. 
Jag är inte exploderad av en slump och kan inte lika gärna bli en  seriemördare 
baserat på att allt ändå är meningslöst. Jag är säker på att jag är skapad till ett syfte: 
att hjälpa människor och genuint bry mig om andra. Ja, jag kommer att gifta mig 
och ha barn och bla bla bla, lugn.

Jag har haft privilegiumet att ha jobbat som brandman, svetsare, 
truckförare, f och f mäklare, jag har fått vara en del i att 
förvandla människors liv från depression och kriminalitet till att 
ha ett meningsfullt liv, jag har varit fyllefotograf, lackerare, 
ansvarig för en fritidsgård, jobbat på härbärge för hemlösa, tm 
coach, jag har under flera år åkt runt i Sverige och föreläst i 
kyrkor, jobbat som säljare och flyginstruktör. 

Dessutom har jag fått möjligheten att lära känna fantastiska människor, resa 
till sjuka platser, skulle kunna skriva en bok om de resorna, testat de flesta 
äventyrssporter (nej detta är inte mina memoarer), jag var Sveriges 
meste curlingspelare, )men chilla broder, det räcker, vi fattar) 
vann flyg och vipbiljetter till  Europamästerskapen, blivit rånad och försvarat 
mig med en barstol, ljugit om att jag hade virus på balansnerven så ambulansen 
hämtade mig med blåljus (bara det är en blogg i sig, om du tjatar tillräckligt 
mycket får du höra hela historien), jag har gjort 100 fallskärmshopp varav ett 
helt naken, (vart vill du komma), jag har spelat trumsolo inför 2000 människor, 
varit framgångsrik konfrenciär på över 100 event, blivit släppt av polisen över 7ggr, 
vid ett tillfälle trots att han precis jagat mig i 230km/h, jag har planerat bankrån, 
samt en massa annat kriminellt och en del annat som inte lämpar sig för bloggen. 
Nej, du känner inte mig fullt ut.

 

Jag känner att jag precis börjat leva, NU börjar de riktiga 
äventyren. Tack alla som stått ut med mig när jag spårat ur, tack 
för att ni fortsätter att stötta mig. Det finns flera jag vill 
namnge, det gör jag inte. Jag känner redan efter två veckor här att 
mina kugghjul börjar fasas in i det som är mitt syfte.

 
Jag tänker dedikera resten av mitt liv till att hjälpa de svaga, de  
som ingen annan hjälper. Läs om A21 så förstår du en liten del om vad jag menar. 

http://www.thea21campaign.org/

Åter till min följetong med 100 Varför: 

7. Varför är vi så ofta fokuserade på vårt eget vardagsliv när det räcker att
sätta sig ner i 5 minuter och fundera på om livet har något mer än det vi 
just nu lever i. Jag vill tro att alla människor är skapade till att göra saker
som har evighetsvärde, ibland vill vi inte leva för andra utan ha en självisk
period, jag har nyligen gjort den resan, men till slut verkar de flesta komma 
fram till att man mår bättre, har roligare och är mer nöjd med livet om 
man lever för att hjälpa andra. Den tillfredsställelse det ger att hjälpa någon 
annan, är lik den lycka människor känner när de tex på julafton ger en gåva till
någon de älskar. Framför allt när de ser i ögonen på mottagaren hur genuint 
lycklig den blev. Förmodligen lättast att applicera om du är förälder och har 
gett ditt barn något riktigt lyckat.