Dag 16. Tack för feed-back Simon
Okej Simon, tack för din feedback, vissa människor gör det som andra tänker att de ska göra. Tack för det.

Inte ens i rusningstid springer folk här, där jag kommer ifrån springer vi i ytterfilen i rulltrappan oavsett om vi är på väg till något viktigt. Ytterfilen som för övrigt inte är densamma som hemma, de inte bara kör på fel sida vägen de går på fel sida i rulltrappan också. Men ofta står de i båda filer, hade någon gjort det hemma hade man ju gått fram och ställt sig 1 cm ifrån dem som en markering, dvs om man inte är stressad då hade man ju givetvis delat ut en stenhård knuff i ryggen och tittat på när de tumlat ner för trappen. Men så är det inte här, folket här tycker snarare att du är sjuk om du har bråttom. Innerst inne tycker jag ju också det, folk som har bråttom går i regel bara upp för sent.
Andra påtagliga skillnader är den där vidriga trevligheten, du vet den där som vi svenskar ser som att
1. Du är mental sjuk
2. Du är full
och kan vi inte kryssa av någon av de två så tänker vi automatiskt
3. du måste vara jehovas vittne.
annars hade du aldrig inlett en konversation med mig, jag är en främmande människa och sådana talar vi inte med. Det är bland det första man får lära sig, förvisso kan jag väl se att det är sunt att barn inte får tala med främmande människor men avprogrameringen borde börja någonstans runt 18 år.
Kommer du ihåg folkmordet 1994, i Rwanda? Typ en miljon män, kvinnor och barn som blev slaktade m.m. Du kanske sett Oscars vinnaren hotell Rwanda? Det har inte jag men det ska jag imorgon. Det var 100 dagar av systrematiska avrättningar, våldtäckter osv osv. Kyrkan jag är med i svarade med projekt de kallar 100 days of Hope, så de åker dit i 100 dagar, lär folk bygga hus, utbildar människor, ger dem sjukvård, ser till att alla änkor och orphans (barn utan föräldrar) blir omhändertagna och får kärlek. De betalar för allt men lär samtidigt folk hur de ska göra för att skaffa sig inkomster. Jag vet inte hur många miljoner det kostade men låt oss kallt konstatera, många. "nä, men jag gillar inte att ge 10 % av min inkomst till kyrkan, jag tycker det verkar sjukt" Jag tycker att 10% är för lite när pengarna går till sånt, jag ÄLSKAR sådana initiativ. Det är sånt jag kommer att få göra på min praktik eftersom jag valt att plugga Social Justice, det är jag och 20 tjejer samt 5 killar. Sjuk fördelning, men när de beskrev den studieinriktningen så skrev de "för dig som inte är rädd för skita ner dig, haha, nej så skrev de inte, men något åt det hållet. För dig som inte är rädd för att smutsa ner dina händer". Vi kommer ju att hjälpa människor som ingen annan vill hjälpa och ibland är de inte helt perfekta rent hygientekniskt.

Inte ens i rusningstid springer folk här, där jag kommer ifrån springer vi i ytterfilen i rulltrappan oavsett om vi är på väg till något viktigt. Ytterfilen som för övrigt inte är densamma som hemma, de inte bara kör på fel sida vägen de går på fel sida i rulltrappan också. Men ofta står de i båda filer, hade någon gjort det hemma hade man ju gått fram och ställt sig 1 cm ifrån dem som en markering, dvs om man inte är stressad då hade man ju givetvis delat ut en stenhård knuff i ryggen och tittat på när de tumlat ner för trappen. Men så är det inte här, folket här tycker snarare att du är sjuk om du har bråttom. Innerst inne tycker jag ju också det, folk som har bråttom går i regel bara upp för sent.
Andra påtagliga skillnader är den där vidriga trevligheten, du vet den där som vi svenskar ser som att
1. Du är mental sjuk
2. Du är full
och kan vi inte kryssa av någon av de två så tänker vi automatiskt
3. du måste vara jehovas vittne.
annars hade du aldrig inlett en konversation med mig, jag är en främmande människa och sådana talar vi inte med. Det är bland det första man får lära sig, förvisso kan jag väl se att det är sunt att barn inte får tala med främmande människor men avprogrameringen borde börja någonstans runt 18 år.
Kommer du ihåg folkmordet 1994, i Rwanda? Typ en miljon män, kvinnor och barn som blev slaktade m.m. Du kanske sett Oscars vinnaren hotell Rwanda? Det har inte jag men det ska jag imorgon. Det var 100 dagar av systrematiska avrättningar, våldtäckter osv osv. Kyrkan jag är med i svarade med projekt de kallar 100 days of Hope, så de åker dit i 100 dagar, lär folk bygga hus, utbildar människor, ger dem sjukvård, ser till att alla änkor och orphans (barn utan föräldrar) blir omhändertagna och får kärlek. De betalar för allt men lär samtidigt folk hur de ska göra för att skaffa sig inkomster. Jag vet inte hur många miljoner det kostade men låt oss kallt konstatera, många. "nä, men jag gillar inte att ge 10 % av min inkomst till kyrkan, jag tycker det verkar sjukt" Jag tycker att 10% är för lite när pengarna går till sånt, jag ÄLSKAR sådana initiativ. Det är sånt jag kommer att få göra på min praktik eftersom jag valt att plugga Social Justice, det är jag och 20 tjejer samt 5 killar. Sjuk fördelning, men när de beskrev den studieinriktningen så skrev de "för dig som inte är rädd för skita ner dig, haha, nej så skrev de inte, men något åt det hållet. För dig som inte är rädd för att smutsa ner dina händer". Vi kommer ju att hjälpa människor som ingen annan vill hjälpa och ibland är de inte helt perfekta rent hygientekniskt.
Kommentarer
Postat av: Christoffer
Hotel Rwanda... Sjukt bra och gripande film!
Postat av: simon möller
bra val av inriktning, Hillsong är grymma på att kombinera praktisk kristendom med djup teologi, både A21 o 100 days of hope är fantastiska initiativ som gör kyrkan relevant! Keep up the good work! För övrigt är Steve Jobs världens största sektledare!
Postat av: Carolina Sköldö
Grymt att du valt social justice Pär! Behövs fler bra killar som engagerar sig. Genus och socialt arbete är en ganska intressant diskussion faktiskt. Hade ingen koll på 100 days of hope projektet, sjukligt bra intiativ. Thanks for sharing
Trackback