Jag lämnade de flesta spärrar i Sverige, att inleda en konversation  
när jag vill är numera basic. De brukar börja  lite spännt men 4  
meningar in är det lungt. Det är en sjukt stor fördel att våga  
prata med vem man vill när man vill. Alla borde sträva dit, att våga  
vara obekväm, jag har två gånger sen jag kom hit testat att  
förolämpa en främmande människa för att se om jag vågar, och sen  
försöka vända konversationen igen. Bara den ena lyckades, den andra  
personen gick iväg men hon var nog för ung och osäker. Man lär sig  
med åren att kunna ta en förolämpning. Nu undrar du, vad sa du då?
 
-excuse me,
 
-yeah
 
-the year of 2004 just called and told me that it wanted it's haircut  
back. Can you please return it asap.
 
-Do you think that's a funny joke?
 
- nah, more like 4 out of 10, but hey, I try.
 
*cracks up in a smile* - keep on trying mate.
 
-I'd better, if you wanna become good, you'd better practice.
 
Osv
 
Män är bättre på att ta en förolämpning.
 
 
 
Den andra som spårade ur tänkte jag att om man INTE börjar med  
excuse me utan BÖRJAR med att vara otrevlig och sen kollar om det går  
att vända.
 
- get out of my way, I'm from Stockholm.
 
-so?  *chewing gum*
 
- My outfit today costs more money than you earn in four months.
 
- no one can tell, you look like hell.
 
-thank you mam! Where are you from?
 
-ehhh why? *leaving*
 
- have a nice day!
 
- *no answer*
 
I övrigt har jag inlett på trevlga sätt.