På torsdagar går jag till ett utvecklingsprogram som hjälper en att slappna av i att man är älskad precis som man är men att ändå kan bättra på sin karaktär. Otippad kombination va? Vi är 20 killar som går programmet.

-Vad pratar du om Pär tänker du nu.

Wikipedia:

Karaktär

1. självkontroll, moralisk styrka

   Jag har så svag karaktär så jag kommer aldrig att kunna sluta röka!

 

Sammansättningar [redigera]

• karaktärsfast
• karaktärslös
• karaktärsdanande
• karaktärsdrag
• karaktärsstyrka
• karaktärsegenskaper

Du som tex har svårt att spara pengar, du kanske dricker mer än du vill, shoppar sönder dig själv, svårt att komma i tid, söker bekräftelse från fel källa, begår samma misstag i relationer. Budskapet är att du är älskad oavsett men det blir lättare för dig att leva om du får ordning på dessa saker. Det är faktiskt överraskande lätt att styra upp sådana saker om man har rätt verktyg.



Jag gillar inte citatet ovan från wikipedia, "Jag har så svag karaktär så jag kommer aldrig att kunna sluta röka!"i min värld skulle det stå

Jag kommer snart ha jobbat upp min karaktär så att jag kan sluta röka.

Jag blomstrar på alla områden just nu, om du funderar på att flytta till Australien, kör!
Jag hjälper dig, nu vet jag hur man gör och jag hjälper dig HELA vägen, inte bara lite.
Men jag trivs som jag är nu säger du, BRA! Fortsätt så säger jag.

Hittade ingen bra bild idag, men de här hjälper folk: :-)

Jag har inte ätit det sen jag kom hit, och det var ju basic hemma. Jag har köpt sylt, lönnsirap, svamp till stuvning. Det enda jag inte har är glass. Jag tror bestämt att jag bjuder mina housemates på upplevelsen. Du som ätit mina pannkakor mina pannkakor vet att jag har en passion att använda FÖR mycket smör. Jag älskar frasiga kanter och mycket smör är det enda sättet att uppnå det.



Jag saknar Café Sirap. Deras lördagsbrunch (Nummer 5 på menyn) är något extra.




Självklart saknar jag oxryggen på Le Rouge också,




Oxfilé toasten med kantarellstuvning på Old Beefeaters inn på götgatan.

Nä, det här är inte ens rolig..

Jag hade ingen aning om att det fanns ett kiwifolk, att de odlar kiwi och har en nationalfågel som ser ut som en kiwi och inte kan flyga.

All den här informationen fick jag av min housemate Josef, han från Hong Kong. Han har bott och pluggat där. Han rekommenderar södra delen av Kiwiland, snarare södra ön tror jag att han sa.

Visste du allt det här om nya Zealand. Klart du visste. Ursäkta min okunskap.

Jag kommer förmodligen försöka att åka till kiwiland på min jul-ledighet, istället för kalla sverige. Eller kanske Barriär revet... jag behöver ligga i en hängmatta med någon form av mangodryck. Jag behöver ett jobb.




Kiwiland är alltså känt för Kiwi, en igelkott med näbb, får, extremsporter, vad mer?

Först av allt berättade jag för min tutorial class om att jag håller på att gå in i väggen av alla uppgifter, extrema engelska ord som högskolor gilar att använda och att jag känslomässigt vill åka hem. Mitt förnuft är dock klokare än så. Jag var långt ifrån den enda som kände så och vi hade ett sjukt bra samtal. Jag talade med min tutorialleader och bad om hjälp. Hon styrde det. Nu är jag på banan igen.

Jag har gjort 4 tentor, kuggade på en så långt, förmodligen en till. Idag måste jag lämna in ytterligare en. Jag har lektioner hela dagen och sen ska jag vara på .... äh, skit samma du vill inte höra om det här. Poängen är att jag ligger efter och kämpar för att komma ifatt. Jag ser inte slutet av uppförsbacken och ny saker kastas in hela tiden. Grundproblemet är nog att jag aldrig gått högskola innan. Inte van vid att Identify, Describe in detail 600 words, Outline, Discuss and reflect hoblablabla...

Jag blir bara trött. Jag missar inga lektioner och antecknar flitigt. Men tentorna kommer att ha ihjäl mig. Om man inte klarar dem blir man hemskickad according to New South Wales policies. Mitt Visa är ett student visa och kravet är att klara tentorna. Jag är två månader in och Älskar australien, alla nya människor, klimatet, kyrkan, max brenner´s chocklad, attityden till främlingar, möjligheterna, men allt detta överskuggas av för mycket att göra. För mycket information att ta in.

Jag känner mig pressad.

Jag provocerar så mycket att det inte blir provokativt.

Min utmaning är att provokationer bara rinner ur mig, det är lätt.
Att skriva andra texter som är meningsfulla, viktiga och intressanta är svårare. (läs: tar längre tid)

Absolut Hanna, jag kan berätta lite om livet här. Jag delar en villa med 4 snubbar, det fungerar skitbra. Generellt lagar vi inte mat tillsammans men ibland bjuder vi varandra på middag, vi är knappt aldrig hemma så om två personer äter samtidigt är det stort.

Idag skrev en snubbe i klassen

När det kommer till skämt gillar jag det extrema, tex igår sa en av  
tjejerna jag inte pratat med tidigare i klassen till sin väninna, jag  
är så arg på henne att jag skulle kunna döda henne. Varpå jag  
diskret flikar in "bra idé" (konversationen var på engelska)
 
Varpå hon svarar
-eller hur!?
 
Lutar mig fram, sätter handen bredvid munnen och väser
-just tell me if you need a shotgun or nothing i can hook you up.
Skratt

 
Eller tex om man står i en lång kö som rör sig långsamt tycker jag  
att man bör säga "Dang! This will take longer than forever. This line  
is going backwards."
Någon i närheten kommer att säga "I know! I dont have time for this,  
i Need to plan my funeral."
 
Eller testa det här på Ica, när du betalat.
 
-vad kostar påsarna?
 
- det är lungt
 
Då tar du hela rullen och börjar gå.
 
Sen kan du bara säga
 
"skojar bara!
Om de är gratis vill jag ha mer än en rulle!" Tar två rullar och börjar gå.
 
Nä, det var inte så kul. Men poängen är att alltid göra skämtet  
värre precis när de tror att du är färdig.
 
Mc donalds
 
- vad får det lov att vara?
 
-jag är så hungrig så jag kan döda någon, har ni något praktikant  
ni vill bli av med? 
Nädå, jag skojar bara, jag skulle aldrig döda någon. 
Iofs Kanske stycka någon om de har en rött hår och heter (tittar på  
namnskylten) Lisa vill säga. -En mcfest plusmeny, extra allt och 3  
majjodip samt en svart säck att placera dina kroppsdelar i.
 


Jag kanske borde börja skriva material för stand up istället, nej  
då, skojar bara, jag ska bli seriemördare, förlåt. Jag lovar att  
sluta (väser, "när Alla är döda") nä förlåt, det där var  
osmakligt. (väser igen, jag hade ju iofs inte tänkt att äta dem, jag  
är ju ingen kannibal. Jag bara älskar smaken av människokött)
 
 

Alltså 
1. Skämtet ska vara extremt oväntat
2. När folk tror att det är över, trycker du till dem igen.
3. Bäst är det om skämtet följer ett mönster och sen avviker, tex:
nä, jag orkar inte skriva mer idag.

Första videon är småkul men har inget med texten ovan att göra.

ps. Sista videon har med rubriken att göra:
Och NEJ, det händer inget i den videon, det är bara intressant för folk som 
gillar bilspel och metallica. DU behöver inte titta. ds.

Jag gör inte den här bloggen! VI gör den här bloggen.  Jag skriver, DU kommenterar! :-P

Idag träffade jag en geting, han var nyfiken på att veta mer om mig, han flög utforskande runt och kollade olika delar av mitt ansikte. (Skriver bara så för att fånga din uppmärksamhet, getingen sket fullständigt I mig han var mer intresserad av mat eller sex. Getingar har inte sex förresten, de befruktar blommor, det räknas inte....

 

Jag har aldrig någonsin viljat bränna på en maskros pelargon eller en tulpan. Jag menar hur skönt kan det vara?

Förlåt.

 

Jag hade ett budskap, men min fantasi leder mig in på sjuka sidospår. Nytt försök:

 

Idag träffade jag en geting, han var nyfiken på att veta mer om mig, han flög utforskande runt och kollade olika delar av mitt ansikte. Jag reagerade intuitivt med rädsla. Jag får samma känsla som av en bra skräckfilm, fast av getingar får jag det på ett dåligt sätt. Skräckfilmer gillar jag ju, getingar ogillar jag.

 

Rädsla är ofta omotiverad, vad är jag egentligen rädd för?

Vissa människor går så långt att de blir bokstavligen livrädda för getingar. Som I rädda för sitt eget liv. Ännu bättre exempel: Jag hatar spindlar, en mardröm vore att vakna upp med en stor hårig spindel som kryper över mitt ansikte, vilket tom är ett troligt scenario när man bor I Australien.

 

Idag när jag funderade på den här bloggen bestämde jag mig för att åka till ett terrarium och låta dem placera alla möjliga stora ofarliga spindlar I mitt ansikte bara för att komma över rädslan. Som att hoppa fallskärm första gången, fast värre. Du kan se fram emot den bloggdagen, det kommer bli några bra bilder där.

Min poäng är: rädsla är I nio av tio fall obefogad och gör sällan någon nytta. När du är liten är det ett bra sätt att lära sig att inte lägga handen på varma spisplattor, bli överkörd av bilar osv osv. Men NU I vuxen ålder ser jag rädsla som något kontraproduktivt. (Jag vet!! Schtekigt ord)

 

 

Jag driver tesen att man kan programmera om den här typen av känslor. Om du tex är rädd för att tala inför folksamlingar, rädd för spindlar, höjd, trånga utrymmen (don´t even go there Z), så kan du ganska lätt ändra på det. Det finns flera sätt att vetenskapligt göra det.

 

1. Konfrontation (Ex terrarium)

2. Gå till botten med den bakomliggande rädslan

   Om du tex är rädd för att tala inför människor är du förmodligen rädd för att göra bort dig offentligt och att folk ska skratta åt dig. Då blir min slutsats att det bottnar i självkänsla.

3. Association

   Att omprogramera hjärnan så att

 

Äh Skit samma! Du har slutat läsa nu, du skummar bara.

 

ps. Getingar har sex, men som de flesta djur så njuter se inte av det. Ricard, rätta mig om jag har fel, utbilda oss Ds.

 

 

Vi gymmar 4 ggr i veckan och kör verkligen så cellerna sprängs. Tim springer 5 ggr i veckan men på gymmet (sandsäckar i garaget) tillintetgör jag honom, jag kör så hårt att han gråter som en liten bebis. Jag älskar att skrika på folk på gymmet. "FIIIVE MORE YOUR LITTLE MAGGOT!!! ARE YOU A CROSSDRESSER?? WHATS THE MATTA WITH YOU!?! TWO MORE!! PUUUUUSH!!! "



Jag har alltid haft exhibtionistiska drag, eller kalla det en färgstark person om du vill. Exhibtionism grundas oftast i osäkerhet och ett behov av att vilja synas. Säkert därför jag har över 50 profilbilder på Facebook, det är jag och fjortisar som har det. (Blanda inte ihop det här med att tro att jag älskar mig själv och mitt utseende, de flesta gör det misstaget. Exhibtionister har oftast det motsatta problemet, att man INTE är nöjd.)

Jag använder dock min energi till något bra, denna bloggen tex, gymma sönder mig själv, dessutom håller jag på att bl.a. memorera 100 ställen i skriften. Det är kanske pga exhibtionism, men det behovet kommer nog säkert kraftigt reduceras den närmaste framtiden och då har jag likväl 100 stycken som jag kan utantill.


Ibland accepterar jag ha ha fel motiv med ett högre syfte. Känn på den. Hälften av er skakar på huvuder, 27 procent fattar ingenting och 23 procent är imponerade.
(Hur vet du så exakta siffror Pär? Det är en gåva jag har)

Så rösta nu! Vilken av alla dessa bilder ska jag ha som profilbild på facebook?
(Nu tycker 20% att jag är gay, 11% att jag är omogen, 56% att jag är en legend och 13% att jag är konstig, dessutom tycker 90% av er att jag ska ha en vanlig bild.


10 kg hundskit i varje säck:

skriker vidare på sydafrikanen:  GET OVER YOURSELF!! IS THIS THE FIRST TIME THAT YOU WORKOUT?? I´ll HELP YOU WITH THE LAST TEN!!! GOOO GOOO GOOO, FIVE MORE OR I´ll STAB YOU WHEN YOU SLEEP!!!!

ps. jag har redan fått en anonym kommentar om att jag inte ska använda crossdresser som ett skällsord så jag antar att det korrekta är att be om ursäkt för mitt dåliga omdömme. Citat "Varför används "crossdresser" som ngt sorts skällsord? Känns som underliga machokomplex att skrika sånt." Slut citat Jag har iofs underliga machokomplex ds.

Vi gymmar 4 ggr i veckan och kör verkligen så cellerna sprängs. Tim springer 5 ggr i veckan men på gymmet (sandsäckar i garaget) tillintetgör jag honom, jag kör så hårt att han gråter som en liten bebis. Jag älskar att skrika på folk på gymmet. "FIIIVE MORE YOUR LITTLE MAGGOT!!! ARE YOU A CROSSDRESSER?? WHATS THE MATTA WITH YOU!?! TWO MORE!! PUUUUUSH!!! " Jag har alltid varit en exhibtionist, eller kalla det

Du kommer inte höra mig be om ursäkt för att jag inte har något att  
skriva, du kommer inte heller höra mig be om ursäkt för att jag inte  
skrivit på ett tag.
 
Du som här följt bloggare tidigare du vet att de ofta går i samma  
fälla. De börjar skriva fler och fler ursäkter till varför de INTE  
bloggar än att faktiskt blogga. Dessa slutar man att läsa, samt  
bloggare som blir FÖR poetiska och skriver fina texter.
 
Bloggar ska inte vara fina, bloggar ska vara roliga, inspirerande och  
personliga. Här skulle man kunna länka till några av dessa, men varför, 
 visst  jag skulle gilla förnedringsfaktorn men dessa människor är
 ju hundratals, så det skulle bli många länkar. Dessutom vet du 
 ju vad jag pratar om, det behöver inte förstärkas ytterligare? 
Dessutom är väl DIN blogg en av dem om du har en?


Just nu sitter jag i solen i 30 grader och tittar på när min tvätt  
torkar. Ganska rofyllt.
 
Ps. Visst var jag ganska smart nu, istället för Att skriva att jag  
har inget att skriva så  jag på töntbloggarna. Och fick på så  
sätt ihop till ett inlägg Ds

Här får du några meningslösa bonusbilder:

Satt och solade idag på min 3 timmarslunch, läste halva Korintierbrevet.


Fåglarna ser inte ut som hemma:








Fick en bra solbränna...

ps. jag borde dödat en av dem, ankbröst med karamelliserad scharlottenlök (saften från en apelsin, 2 dl honung och en skvätt rött) och potatisgratäng till det är ju min favoritmat. ds.

Tänk dig om det i Sverige, där DU bor skulle släppas en energidryck som hette "MAMMA". Rätt konstigt val av namn va?

Coca Cola har realiserat den idéen här nere. Coca Cola kommer rädda många tentor.

Titta här nu, det här är en redbull:




Det här är en mamma:



Jag köpte givetvis en och gick raka vägen hem och jämförde med redbull, STOR skillnad.


Redbull                        Mother

250 cl                          500 cl
Taurin      1000 mg                     2000 mg
Caffein        80 mg                       160 mg

Som du ser så är det EXAKT samma mängd i en Mother som i 2 Redbull, (som för övrigt finns att köpa i 500ml burk även den.

Hur smakar den då?

Min första reaktion var, SKÖNT, den var inte äcklig som många andra energidrycker är, men vänta nu... den smakar ju EXAKT som redbull. Tror jag. Jag ska köpa en av varje och göra ett blindtest senare.

Lanserad som Mother of all energy drinks år 2006, HEAPS of energy, med varningstexten:

Caution! High caffeine content... ok, we know that´s why you are drinking it but our legal guys made us warn you not to feed this to kids, women with a bun in the oven, or the weak who just can´t tolerate it.



Redbull vinner ju kriget med coolast reklam:




Sluta gnäll över att det är FÖR många filmer, du behöver ju inte titta, eller hur?

Så, det här är sista... Ha en bra dag!

Jag laddade upp den sista av två tentor kl 23.58.

På så sätt slapp jag betala $25 i straff. Samt riskera att få mitt visa indraget...

Så här i början vet jag inte vad de frågar efter och hur jag ska svara men jag lärde mig mycket om det idag. Nu har jag gjort mina tre första tentor.



Den här videon visar folk som inte vill komma sent!

Jag känner mig stressad.  Idag ska jag ladda upp två tentor på portalen, min första tenta kändes bra, men den var ganska lätt. Nu börjar de skruva upp temperaturen och ger oss mycket att läsa. Dessutom har jag inte tekniken, språket och rutinen men alla de är ju saker som jag kommer gradvis förbättra.

Jag är kass på att mingla, så jag hamnar lite utanför gemenskapen här nere men killarna i mitt hus är helsköna. Det är inte naturligt för mig att börja prata med mina klasskamrater, sjukt. Jag måste anstränga mig varje gång. Men ensamhet är också något positivt, det ger mig tid. Slutsatsen blir alltså att jag har det jobbigt men bra. Om jag ska återkoppla till gårdagens text så, JA, jag har full koll på vad jag ska göra när jag känner mig ensam. Men av flera skäl är det svårt.

Vänskap är ju något man investerar i, jag var bra på det i sverige men här är jag nerbrottad av saker jag måste göra, saker jag måste plugga, saker jag måste styra upp, samlingar att delta i osv osv.
Ja, jag låter lite negativ nu men det är viktigt för mig att få vara det ibland, måste rensa kanalerna, blåsa ur pipan, sota ur förgasaren, laxera din tjocktarm (men snälla! måste du skriva sånt där), rensa avloppet... speaking of the devil: Vårt hus har har just det problemet, allt vårt vatten rinner sen 2 dagar ut på husets baksida, och vidare till grannens bakgård, de har en ofräsch liten damm där nu. Idag kommer dock en rörmockare och styr upp det.

Först skaffade alla i Sverige en hemtelefon, sen skaffade alla en mobiltelefon och färre och färre håller kvar i sin hemtelefon. På Facebook har man alla sina kontakter, vad händer om du använder en Iphone och tar bort operatören för samtal och börjar ringa över skype eller facebook. Nu har vi snart 5 miljoner användare av facebook i sverige, det kryper ner i åldrarna.

Hur ser framtidens kommunikation ut?



Kommer folk att fortsätta att blogga eller smyger de flesta över på videoblogg allteftersom tekniken blir enklare? Kommer elever verkligen sitta i skolan eller kommer de kopplas upp via video och ta del av föreläsningar?

Jag som flyttat till australien är ju tacksam för utvecklingen då jag kan hålla kontakt med alla mina vänner i Sverige. Vårt beteende har blivit mer globalt, de flesta 22 åringar i den rika delen av världen har rest till de flesta kontinenter och deras tankesätt är att det inte spelar så stor roll vart man bor. Rädslan för kulturchock håller på att raderas ut.

Du som är bakåtsträvare tycker nu att nej nej, vi kommer alltid att ha telefoner, inte datorer. Med Iphone har vi börjat ta steget. Har du en Ipad så har du en känsla för framtidens datoranvändande.



Folk lägger upp bilder i en helt annan utsträckning, folk i allmänhet spenderar mer pengar på kommunikation, är mer uppdaterade och är mer och mer anträffbara. Jag ser möjligheter.

Denna månaden ska jag göra till en månad då jag skickar mycket uppmuntrande mail till vänner,
jag kallar det Encouraging September! Så bli inte förvånad om du får ett mail, å andra sidan bli inte besviken om du INTE får ett mail. Visionen är att även DU ska uppmuntra extra mycket under september.

Ett liv fyllt av äventyr
Del 2 av 3. Kriminalitet och sex.

Jag har alltid kännt mig lite kluven, ena sidan av mig är den där snälla killen som hjälper människor, är väldigt generös och alltid uppmuntrar. Den andra sidan av mig är den där killen som gillar att köra för fort (och då menar jag inte 160 på motorvägen), som söker spänning och t.o.m. kan göra saker som är olagligt.



Jag satsade 8 år på att hjälpa andra människor, jobbade på härbärge, ungdomscenter, var mentor och motivationstalare. Sen gick min dåvarande kyrka i konkurs och jag gled över till att leva en livsstil som gick ut på att njuta av livet och söka spänning i det som var förbjudet.



Jag började köpa dyra kläder (eftersom jag inte haft råd med det på 8 år), Armani, D&G, Boss, Whyred, osv. Jag började dricka för att bli full, tidigare hade jag stannat på max salongsberusad. Jag slutade att bry mig om vad andra skulle tycka, gick ut med flera tjejer under samma period (inte bara gick ut), jag hade flera one-night, dessutom utan skydd, jag chansade på saker som andra inte skulle chansa på, där andra såg faror såg jag spänning. Det finns många historier som inte lämpar sig för det här forumet, kanske inget annat forum heller för den delen.



Jag låtsades att jag skulle bli blodgivare för att kolla om jag hade fått HIV, dessutom gjorde jag saker som var väldigt långt ifrån mina värderingar och min kristna uppväxt. Jag kommer ihåg ett tillfälle då jag såg en oövervakad garderob, tittade mig omkring, såg två övervakningskameror men inga människor, kände snabbt igen fickor, hittade ett fullt häfte rikskuponger. Tog det, gick därifrån.

Du hade den fasen när du snattade på ICA som 7 åring, jag hade inte det. Det ena ledde till det andra och plötsligt satt jag där och planerade ett bankrån, för att göra en lång historia kort :-). Jag var inte ute efter pengarna, jag ville åt spänningen och att stjäla från vanligt folk var inte min grej, jag ville upp i nivå. Jag kände inom mig att det var fel och kontaktade därför en livscoach på lidingö. Jag berättade inte för henne riktigt hur långt det hade gått men jag kommer ihåg att jag sa att jag vill råna en bank, men på ett sätt vill jag ändå inte det. Jag vill inte sitta i fängelse och ha en väldigt lång väg tillbaka in i samhället igen.

Under åren inom äventyrssporter hade jag lärt mig att kontrollera rädsla, så därför hade jag mycket väl kunnat råna en bank. Jag gillade filmen rånarna  (och det säger ju en del, en 4.3 på IMDB) jag gillade den eftersom det var genomtänkta och rörde sig väldigt diciplinerat.

Jag berättade detta för väldigt få människor, det var inte ett rop på hjälp, jag var sugen.
Jag kände en tomhet och en meningslöshet. Varför leva ett liv i 80 år och sedan dö utan att ha testat de mest extrema upplevelserna? Jag hade sökt inom kyrkan, sex (btw jag har kollat mig på riktigt också och jag hade inget, dessutom har jag inte gjort någon gravid), adrenalin, (jag var helt bestämd att börja med wingsuit, därför står det wingsuit 2011 i adressföstret i min facebookprofil), om livet inte har en mening varför inte börja med det här då? Varför inte få ut mesta möjliga? Visst det är farligt och risken finns att man dör men om det ändå inte spelar roll. Säg nu inte att du vill göra det för det kommer du ju ändå inte göra. 8 av 10 jag pratar med säger att de vill börja att hoppa fallskärm, gör de det? Nä.



Om vi talar om upplevelser kan jag inte tänka mig att något slår detta.

Imorgon del 3 av 3. Nio av tio kristna är lurade

Vad jag nu ska berätta för dig är något som förvandlat mitt sätt att se på livet. Det är en trilogi, så de tre kommande dagarna kommer jag att skriva en sammanhängande berättelse. Du som inte gillar en lång text kan sluta läsa nu och göra något annat i tre dagar.

 

Ett liv fyllt av äventyr

Del 1 av 3. Adrenalin och sex.

När jag tittar tillbaka på mitt liv kan jag tydligt se hur jag gått från ett äventyr till ett annat. Det började med att jag som fjortonåring testade fallskärmshoppning, vilket jag är väldigt glad för. Jag tror inte att det finns så speciellt många roligare sätt att spendera en lördag på.

Känslan av att sitta I flygplanet på 4000 meter och dörren öppnas, någon skriker “ LINE UP!!!!” Man klättrar ut och hänger sig fast I handtag utanpå flygplanskroppen. Nu är fartvinden och bruset av en kraftig luftström minst sagt intensiv, närmare 200 km/timmen och när den som leder skriker “READY! SET! GOOOOOOO!!!!” så hör du inte något av det men du SER, läser på läpparna.

 

Alla 6 hoppare lämnar flygplanet exakt samtidigt och börjar att bygga den första formationen, alla är fokuserade och adrenalinet tar bort rädslan. Om du aldrig hoppat tror du att det är extremt läskigt att klättra utanpå flygplanet ifall men skulle tappa taget... men det är ju liksom hela poängen, målet är ju att tappa taget.

 

Förvisso, under de första hoppen skriker din kropp åt dig att du INTE ska lämna flygplanet, genom illamående, hög puls, nervositet, svettningar. När du trotsar dessa varningsklockor som kroppen har kommer belöningen strax utanför flygplansdörren, en fet spark I ansiktet av adrenalin. Adrenalinet skjuter ut I blodet och vissa upplever en mer intensiv känsla än sex kan ge. Jag är nog benägen att tycka att de haft dåligt sex i så fall.

 

Det leder mig in på nästa fas I livet, jag lovar att inte bli för detaljerad med hänsyn till de av er som inte är bekväma med att prata om ämnet. Som 18-23 åring var jag väldigt osäker och sökte mycket bekräftelse, tom mer än nu. Jag hade flickvänner enligt löpande-band-tekniken. Jag lyckades aldrig behålla dem och mitt längsta förhållande på den tiden var 3 månader. Så fort det tog slut med en tjej hittade jag en ny, helt utan att stanna upp och reflektera över att något var fel.

 

Varje gång de gjorde slut så fann jag mig själv framför badrumsspegeln i något som var mer än vanlig gråt, jag grät så ögonvitorna var röda. Dessutom tittade jag in I mina ögon och såg tomhet. Jag var ju dessutom kristen, så jag tyckte att JAG om någon borde inte vara tom. När jag hade en tjej att ha sex med så kände jag mig accepterad och någorlunda älskad, men så fort det tog slut stod jag där med mössan I hand och kände mig värdelös och förkastad.

 

Jag fortsatte att testa olika äventyrssporter, bungee-jump flera ggr, mountainbike downhill, flyga flygplan, bergsklättring, forsränning, samt en hel del äventyr genom att kör väldigt fort med bilar, som snabbast 290 km/h så jag har inte passerat 300 vallen. Detta leder mig in på del 2 som är kriminalitet och sex

Triologin är uppdelad i tre delar:

Ett liv fyllt av äventyr

Del 1. Adrenalin och sex.



Lugn, det blir inte så spårat som det låter...

alt.

Nej, tyvärr, du kommer inte få läsa så spännande text som du hoppas på.