Ett liv fyllt av äventyr
Del 2 av 3. Kriminalitet och sex.

Jag har alltid kännt mig lite kluven, ena sidan av mig är den där snälla killen som hjälper människor, är väldigt generös och alltid uppmuntrar. Den andra sidan av mig är den där killen som gillar att köra för fort (och då menar jag inte 160 på motorvägen), som söker spänning och t.o.m. kan göra saker som är olagligt.



Jag satsade 8 år på att hjälpa andra människor, jobbade på härbärge, ungdomscenter, var mentor och motivationstalare. Sen gick min dåvarande kyrka i konkurs och jag gled över till att leva en livsstil som gick ut på att njuta av livet och söka spänning i det som var förbjudet.



Jag började köpa dyra kläder (eftersom jag inte haft råd med det på 8 år), Armani, D&G, Boss, Whyred, osv. Jag började dricka för att bli full, tidigare hade jag stannat på max salongsberusad. Jag slutade att bry mig om vad andra skulle tycka, gick ut med flera tjejer under samma period (inte bara gick ut), jag hade flera one-night, dessutom utan skydd, jag chansade på saker som andra inte skulle chansa på, där andra såg faror såg jag spänning. Det finns många historier som inte lämpar sig för det här forumet, kanske inget annat forum heller för den delen.



Jag låtsades att jag skulle bli blodgivare för att kolla om jag hade fått HIV, dessutom gjorde jag saker som var väldigt långt ifrån mina värderingar och min kristna uppväxt. Jag kommer ihåg ett tillfälle då jag såg en oövervakad garderob, tittade mig omkring, såg två övervakningskameror men inga människor, kände snabbt igen fickor, hittade ett fullt häfte rikskuponger. Tog det, gick därifrån.

Du hade den fasen när du snattade på ICA som 7 åring, jag hade inte det. Det ena ledde till det andra och plötsligt satt jag där och planerade ett bankrån, för att göra en lång historia kort :-). Jag var inte ute efter pengarna, jag ville åt spänningen och att stjäla från vanligt folk var inte min grej, jag ville upp i nivå. Jag kände inom mig att det var fel och kontaktade därför en livscoach på lidingö. Jag berättade inte för henne riktigt hur långt det hade gått men jag kommer ihåg att jag sa att jag vill råna en bank, men på ett sätt vill jag ändå inte det. Jag vill inte sitta i fängelse och ha en väldigt lång väg tillbaka in i samhället igen.

Under åren inom äventyrssporter hade jag lärt mig att kontrollera rädsla, så därför hade jag mycket väl kunnat råna en bank. Jag gillade filmen rånarna  (och det säger ju en del, en 4.3 på IMDB) jag gillade den eftersom det var genomtänkta och rörde sig väldigt diciplinerat.

Jag berättade detta för väldigt få människor, det var inte ett rop på hjälp, jag var sugen.
Jag kände en tomhet och en meningslöshet. Varför leva ett liv i 80 år och sedan dö utan att ha testat de mest extrema upplevelserna? Jag hade sökt inom kyrkan, sex (btw jag har kollat mig på riktigt också och jag hade inget, dessutom har jag inte gjort någon gravid), adrenalin, (jag var helt bestämd att börja med wingsuit, därför står det wingsuit 2011 i adressföstret i min facebookprofil), om livet inte har en mening varför inte börja med det här då? Varför inte få ut mesta möjliga? Visst det är farligt och risken finns att man dör men om det ändå inte spelar roll. Säg nu inte att du vill göra det för det kommer du ju ändå inte göra. 8 av 10 jag pratar med säger att de vill börja att hoppa fallskärm, gör de det? Nä.



Om vi talar om upplevelser kan jag inte tänka mig att något slår detta.

Imorgon del 3 av 3. Nio av tio kristna är lurade