Jag känner mig stressad.  Idag ska jag ladda upp två tentor på portalen, min första tenta kändes bra, men den var ganska lätt. Nu börjar de skruva upp temperaturen och ger oss mycket att läsa. Dessutom har jag inte tekniken, språket och rutinen men alla de är ju saker som jag kommer gradvis förbättra.

Jag är kass på att mingla, så jag hamnar lite utanför gemenskapen här nere men killarna i mitt hus är helsköna. Det är inte naturligt för mig att börja prata med mina klasskamrater, sjukt. Jag måste anstränga mig varje gång. Men ensamhet är också något positivt, det ger mig tid. Slutsatsen blir alltså att jag har det jobbigt men bra. Om jag ska återkoppla till gårdagens text så, JA, jag har full koll på vad jag ska göra när jag känner mig ensam. Men av flera skäl är det svårt.

Vänskap är ju något man investerar i, jag var bra på det i sverige men här är jag nerbrottad av saker jag måste göra, saker jag måste plugga, saker jag måste styra upp, samlingar att delta i osv osv.
Ja, jag låter lite negativ nu men det är viktigt för mig att få vara det ibland, måste rensa kanalerna, blåsa ur pipan, sota ur förgasaren, laxera din tjocktarm (men snälla! måste du skriva sånt där), rensa avloppet... speaking of the devil: Vårt hus har har just det problemet, allt vårt vatten rinner sen 2 dagar ut på husets baksida, och vidare till grannens bakgård, de har en ofräsch liten damm där nu. Idag kommer dock en rörmockare och styr upp det.