Har ännu en gång varit I sydneys ghetto, såg inga grip idag men väl  
ett slagsmål en liggande kille och en ambulans, det var många som  
hjälpte till så jag var överflödig. Owerflow på engelska, nej då  
jag skojar bara, jag var inte överflödig, jag behövdes där som en 
undercover observatör med rätt att rapportera hem till sverige. 
Jag vågade inte ta bild på slagsmålet eller skadorna fegt nog. 
Det ser så illa ut att fotografera och i blacktown spöar 
de gärna på någon  som beter sig illa. Jag medger dock att bloggen 
hade blivit bättre om jag också åkt plinplongtaxi men inte idag.
 
Fotade några andra randompersoner, alla bilder är diskret tagna 
gående med iphone så jag kan bara beklaga kvalitén.
 

Schampo här nere kostar minst 40kr flaskan, nu är mina pengar slut  
så 40kr är mycket pengar, har börjat handla på sådana här  
ställen, hoppas att de inte spätt ut schampot för mycket. 7 kr /  
flaska, det är fördelen med att handla i ghettot.





Nu några andra bilder:

Fläkt utan blad, känn på den. (Ja, jag var tvungen att sticka in handen ock kolla 
om den skulle tugga av fingrarna med något osynligt blad) Effektiv men svindyr. 


roliga plantor:


Otydlig regnbåge:



Igår hade vi fullt hus, de spelade sällskapsspel och jag deltog aktivt på 
ett passivt sätt. 

Jag kommer ihåg flera tillfällen då jag blivit besviken på mig själv och massor av tillfällen då jag känt att jag inte räckt till. Hundra tals gånger har jag tänkt ”Åh NEJ, inte IGEN! Varför gör jag så”

Varför?

För att jag är extra kass, speciellt dålig eller en person utan koll? Inte nödvändigtvis!

Jag har allt för länge strävat efter perfektion, jag har väldigt höga krav på mig själv och går ofta runt med en känsla av att jag inte klarar att leva upp till främst mina men även andras krav. Jag vill ofta känna mig lyckligare eller rikare än vad jag är. Lägg ner det.

Just nu har jag privata problem, igår fick jag ett besked från CSN, innan jag öppnade brevet de skickat bestämde jag mig för att inte bli arg eller deppig om beslutet inte var till min fördel. Det var verkligen inte till min fördel, de vill inte ge mig några pengar. Jag behöver 14.000 dollar nu. Jag har bestämt mig för att inte ge upp, jag tror att det var rätt att jag åkte hit oavsett vad CSN tycker.

Jag bad den här killen kasta brevet från CSN:

Det gjorde han.

Dessutom kan jag ofta gå runt och känna mig ensam, men jag tror att 80% av de andra också har sådana känslor här, det är sånt som händer när man flyttar ifrån sin trygghet. Så jag tänker fortsätta att kämpa. Inte för att bli populär utan för att bli så pass trygg i mig själv att jag inte behöver vänners bekräftelse, det blir bara en trevlig bonus, en add-on, extra feature, tilläggspaketet osv.

Förlåt för det där jag skrev om hår för en månad sen. Du behöver inte vara perfekt. hahaha, du får ha risigt hår ibland, det är okej.

Jag har börjat tala med mig själv ganska mycket senaste tiden.  
Iförrgår solade jag ju i 4 timmar på husets backyard. Sen när jag  
stod och duschade kom jag på mig själv med att precis ha tittat på  
mig själv och sagt "Dang! Vad sto... Nädå skojar bara, Jag sa: 
Dang När du solar solar du ordentligt! 
Jag beundrade min jämna solbränna och konstaterade att jag solat så  
mycket att jag inte blir röd längre.
 
Du som var med på möja i midsommar såg hur jag ser ut när jag är  
som rödast, du som inte var med ser här:

 
Nu blir jag brun direkt.
 
Varför solar du så mycket?  Är det av samma anledning som du tränar  
så mycket?  Ja.
 
Det är fåfänga, ja, jag är metrosexuell: gymmar, köper  
märkeskläder,  jag bryr mig om detaljer,  har biotherme homme, armani kalsonger, 
ansar och rengör min kropp till förbannelse.. Hahaha, nejdå. Ingen fara, jag är inte så  
ytlig som jag verkar. Jag är bara väldigt fokuserad på det yttre.

Samtidigt har jag ett enormt djup, vad fel det låter när man säger det om sig själv.
Nästan som att säga att jag är bäst på allt och extremt ödmjuk också. 

Jag tänker mer än de flesta jag känner. Camilla Nordén brukar säga 
"Tänk inte så mycket Pär", det är hon långt ifrån ensam om. Men hur
slutar man att tänka mycket?  Hjälp mig!
 
 

ägg tagliatelle med svampsås innehållande honung, rött vin, extremt lite jordnötssmör,  chili, och en sked lönnsirap.

Wikipedia:

Karaktär

1. självkontroll, moralisk styrka

   Jag har så svag karaktär så jag kommer aldrig att kunna sluta röka!

Sammansättningar [redigera]

• karaktärsfast
• karaktärslös
• karaktärsdanande
• karaktärsdrag
• karaktärsstyrka
• karaktärsegenskaper

När det kommer till skämt gillar jag det extrema, tex igår sa en av  
tjejerna jag inte pratat med tidigare i klassen till sin väninna, jag  
är så arg på henne att jag skulle kunna döda henne. Varpå jag  
diskret flikar in "bra idé" (konversationen var på engelska)
 
Varpå hon svarar
-eller hur!?
 
Lutar mig fram, sätter handen bredvid munnen och väser
-just tell me if you need a shotgun or nothing i can hook you up.
Skratt

 
Eller tex om man står i en lång kö som rör sig långsamt tycker jag  
att man bör säga "Dang! This will take longer than forever. This line  
is going backwards."
Någon i närheten kommer att säga "I know! I dont have time for this,  
i Need to plan my funeral."
 
Eller testa det här på Ica, när du betalat.
 
-vad kostar påsarna?
 
- det är lungt
 
Då tar du hela rullen och börjar gå.
 
Sen kan du bara säga
 
"skojar bara!
Om de är gratis vill jag ha mer än en rulle!" Tar två rullar och börjar gå.
 
Nä, det var inte så kul. Men poängen är att alltid göra skämtet  
värre precis när de tror att du är färdig.
 
Mc donalds
 
- vad får det lov att vara?
 
-jag är så hungrig så jag kan döda någon, har ni något praktikant  
ni vill bli av med? 
Nädå, jag skojar bara, jag skulle aldrig döda någon. 
Iofs Kanske stycka någon om de har en rött hår och heter (tittar på  
namnskylten) Lisa vill säga. -En mcfest plusmeny, extra allt och 3  
majjodip samt en svart säck att placera dina kroppsdelar i.
 


Jag kanske borde börja skriva material för stand up istället, nej  
då, skojar bara, jag ska bli seriemördare, förlåt. Jag lovar att  
sluta (väser, "när Alla är döda") nä förlåt, det där var  
osmakligt. (väser igen, jag hade ju iofs inte tänkt att äta dem, jag  
är ju ingen kannibal. Jag bara älskar smaken av människokött)
 
 

Alltså 
1. Skämtet ska vara extremt oväntat
2. När folk tror att det är över, trycker du till dem igen.
3. Bäst är det om skämtet följer ett mönster och sen avviker, tex:
nä, jag orkar inte skriva mer idag.

Första videon är småkul men har inget med texten ovan att göra.

ps. Sista videon har med rubriken att göra:
Och NEJ, det händer inget i den videon, det är bara intressant för folk som 
gillar bilspel och metallica. DU behöver inte titta. ds.

Idag träffade jag en geting, han var nyfiken på att veta mer om mig, han flög utforskande runt och kollade olika delar av mitt ansikte. (Skriver bara så för att fånga din uppmärksamhet, getingen sket fullständigt I mig han var mer intresserad av mat eller sex. Getingar har inte sex förresten, de befruktar blommor, det räknas inte....

Jag har aldrig någonsin viljat bränna på en maskros pelargon eller en tulpan. Jag menar hur skönt kan det vara?

Förlåt.

Jag hade ett budskap, men min fantasi leder mig in på sjuka sidospår. Nytt försök:

Idag träffade jag en geting, han var nyfiken på att veta mer om mig, han flög utforskande runt och kollade olika delar av mitt ansikte. Jag reagerade intuitivt med rädsla. Jag får samma känsla som av en bra skräckfilm, fast av getingar får jag det på ett dåligt sätt. Skräckfilmer gillar jag ju, getingar ogillar jag.

Rädsla är ofta omotiverad, vad är jag egentligen rädd för?

Vissa människor går så långt att de blir bokstavligen livrädda för getingar. Som I rädda för sitt eget liv. Ännu bättre exempel: Jag hatar spindlar, en mardröm vore att vakna upp med en stor hårig spindel som kryper över mitt ansikte, vilket tom är ett troligt scenario när man bor I Australien.

Idag när jag funderade på den här bloggen bestämde jag mig för att åka till ett terrarium och låta dem placera alla möjliga stora ofarliga spindlar I mitt ansikte bara för att komma över rädslan. Som att hoppa fallskärm första gången, fast värre. Du kan se fram emot den bloggdagen, det kommer bli några bra bilder där.

Min poäng är: rädsla är I nio av tio fall obefogad och gör sällan någon nytta. När du är liten är det ett bra sätt att lära sig att inte lägga handen på varma spisplattor, bli överkörd av bilar osv osv. Men NU I vuxen ålder ser jag rädsla som något kontraproduktivt. (Jag vet!! Schtekigt ord)

Jag driver tesen att man kan programmera om den här typen av känslor. Om du tex är rädd för att tala inför folksamlingar, rädd för spindlar, höjd, trånga utrymmen (don´t even go there Z), så kan du ganska lätt ändra på det. Det finns flera sätt att vetenskapligt göra det.

1. Konfrontation (Ex terrarium)

2. Gå till botten med den bakomliggande rädslan

   Om du tex är rädd för att tala inför människor är du förmodligen rädd för att göra bort dig offentligt och att folk ska skratta åt dig. Då blir min slutsats att det bottnar i självkänsla.

3. Association

   Att omprogramera hjärnan så att

Äh Skit samma! Du har slutat läsa nu, du skummar bara.

ps. Getingar har sex, men som de flesta djur så njuter se inte av det. Ricard, rätta mig om jag har fel, utbilda oss Ds.

Du kommer inte höra mig be om ursäkt för att jag inte har något att  
skriva, du kommer inte heller höra mig be om ursäkt för att jag inte  
skrivit på ett tag.
 
Du som här följt bloggare tidigare du vet att de ofta går i samma  
fälla. De börjar skriva fler och fler ursäkter till varför de INTE  
bloggar än att faktiskt blogga. Dessa slutar man att läsa, samt  
bloggare som blir FÖR poetiska och skriver fina texter.
 
Bloggar ska inte vara fina, bloggar ska vara roliga, inspirerande och  
personliga. Här skulle man kunna länka till några av dessa, men varför, 
 visst  jag skulle gilla förnedringsfaktorn men dessa människor är
 ju hundratals, så det skulle bli många länkar. Dessutom vet du 
 ju vad jag pratar om, det behöver inte förstärkas ytterligare? 
Dessutom är väl DIN blogg en av dem om du har en?


Just nu sitter jag i solen i 30 grader och tittar på när min tvätt  
torkar. Ganska rofyllt.
 
Ps. Visst var jag ganska smart nu, istället för Att skriva att jag  
har inget att skriva så  jag på töntbloggarna. Och fick på så  
sätt ihop till ett inlägg Ds

Hur kommer det sig att trots att jag varit kristen hela mitt liv, haft en bra uppväxt i en stabil familj och gått till kyrkan i princip hela livet ändå haft en tomhet på insidan. Jag har försökt att fylla den tomheten, med jobb, prylar jag köpt, relationer, sex, spänning, alkohol, vänner, gått till kyrkan m.m.


Detta är sista delen i
Ett liv fyllt av äventyr
Del 3 av 3. Nio av tio kristna är lurade.

Visst, rubriken kanske är lite överdriven, jag har inte statistik som underbygger det påståendet. Mitt mål med denna texten är inte att du ska tycka som jag, mitt mål är inte att jag ska övertala dig om att du lever fel och jag lever rätt för så är det inte. Jag har precis fattat en sak som jag tidigare inte förstått, om det vill jag berätta. Det är allt. De saker vi söker fylla tomheten är sällan dåliga saker men några av dem skapar ett beroende och alla av dem har en sak gemensamt, de fyller inte tomheten.





Vad är anledningen till att de flesta människor känner tomhet, olika intensivt i olika perioder av livet. Superkändisar har störst problem då de kan köpa vad de vill ha, människor dyrkar dem och de kan ha sex med i princip princip så många de vill. Det brukar sluta med att de tar till droger och till slut blir sucidala. Här har du en lista på folk som bekräftar det:  http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_suicides Efter vad jag har hört är anledningen att när vi skapades så la Gud ner ett Gudsvakum som bara han kan fylla. Du kan känna dig ensam mitt bland vänner, du kan ha svårt att somna även att du är trött och ibland blir du deprimerad utan anledning.





Min provokativa rubrik syftar på att 9 av 10 kristna globalt sett är inte tillfredsställda med vad de har. De söker i olika saker. Det här problemet är störst i västvärlden där vi i regel köper det vi vill ha, vi är inte förföljda för vår tro, vi behöver inte anstränga oss så mycket. 

Ett annat exempel: 9 av 10 kristna män i kyrkorna i USA tittar på porr. (det finns det däremot amerikanska undersökningar som  bekräftar) Oavsett vad du tycker om porr så skapar det tre saker:

-en skev bild av kärlek,
-ett beroende
-och en tomhet.

Jag är inte beroende säger du, testa att sluta då. Det är inte min poäng, titta på porr om du vill. Min poäng är hur kan det vara så att man kan gå till en kyrka år efter år utan att man får sitt tomrum fyllt.

Ett liv fyllt av äventyr
Del 2 av 3. Kriminalitet och sex.

Jag har alltid kännt mig lite kluven, ena sidan av mig är den där snälla killen som hjälper människor, är väldigt generös och alltid uppmuntrar. Den andra sidan av mig är den där killen som gillar att köra för fort (och då menar jag inte 160 på motorvägen), som söker spänning och t.o.m. kan göra saker som är olagligt.



Jag satsade 8 år på att hjälpa andra människor, jobbade på härbärge, ungdomscenter, var mentor och motivationstalare. Sen gick min dåvarande kyrka i konkurs och jag gled över till att leva en livsstil som gick ut på att njuta av livet och söka spänning i det som var förbjudet.



Jag började köpa dyra kläder (eftersom jag inte haft råd med det på 8 år), Armani, D&G, Boss, Whyred, osv. Jag började dricka för att bli full, tidigare hade jag stannat på max salongsberusad. Jag slutade att bry mig om vad andra skulle tycka, gick ut med flera tjejer under samma period (inte bara gick ut), jag hade flera one-night, dessutom utan skydd, jag chansade på saker som andra inte skulle chansa på, där andra såg faror såg jag spänning. Det finns många historier som inte lämpar sig för det här forumet, kanske inget annat forum heller för den delen.



Jag låtsades att jag skulle bli blodgivare för att kolla om jag hade fått HIV, dessutom gjorde jag saker som var väldigt långt ifrån mina värderingar och min kristna uppväxt. Jag kommer ihåg ett tillfälle då jag såg en oövervakad garderob, tittade mig omkring, såg två övervakningskameror men inga människor, kände snabbt igen fickor, hittade ett fullt häfte rikskuponger. Tog det, gick därifrån.

Du hade den fasen när du snattade på ICA som 7 åring, jag hade inte det. Det ena ledde till det andra och plötsligt satt jag där och planerade ett bankrån, för att göra en lång historia kort :-). Jag var inte ute efter pengarna, jag ville åt spänningen och att stjäla från vanligt folk var inte min grej, jag ville upp i nivå. Jag kände inom mig att det var fel och kontaktade därför en livscoach på lidingö. Jag berättade inte för henne riktigt hur långt det hade gått men jag kommer ihåg att jag sa att jag vill råna en bank, men på ett sätt vill jag ändå inte det. Jag vill inte sitta i fängelse och ha en väldigt lång väg tillbaka in i samhället igen.

Under åren inom äventyrssporter hade jag lärt mig att kontrollera rädsla, så därför hade jag mycket väl kunnat råna en bank. Jag gillade filmen rånarna  (och det säger ju en del, en 4.3 på IMDB) jag gillade den eftersom det var genomtänkta och rörde sig väldigt diciplinerat.

Vad jag nu ska berätta för dig är något som förvandlat mitt sätt att se på livet. Det är en trilogi, så de tre kommande dagarna kommer jag att skriva en sammanhängande berättelse. Du som inte gillar en lång text kan sluta läsa nu och göra något annat i tre dagar.

Ett liv fyllt av äventyr

Del 1 av 3. Adrenalin och sex.

När jag tittar tillbaka på mitt liv kan jag tydligt se hur jag gått från ett äventyr till ett annat. Det började med att jag som fjortonåring testade fallskärmshoppning, vilket jag är väldigt glad för. Jag tror inte att det finns så speciellt många roligare sätt att spendera en lördag på.

Känslan av att sitta I flygplanet på 4000 meter och dörren öppnas, någon skriker “ LINE UP!!!!” Man klättrar ut och hänger sig fast I handtag utanpå flygplanskroppen. Nu är fartvinden och bruset av en kraftig luftström minst sagt intensiv, närmare 200 km/timmen och när den som leder skriker “READY! SET! GOOOOOOO!!!!” så hör du inte något av det men du SER, läser på läpparna.

Alla 6 hoppare lämnar flygplanet exakt samtidigt och börjar att bygga den första formationen, alla är fokuserade och adrenalinet tar bort rädslan. Om du aldrig hoppat tror du att det är extremt läskigt att klättra utanpå flygplanet ifall men skulle tappa taget... men det är ju liksom hela poängen, målet är ju att tappa taget.

Förvisso, under de första hoppen skriker din kropp åt dig att du INTE ska lämna flygplanet, genom illamående, hög puls, nervositet, svettningar. När du trotsar dessa varningsklockor som kroppen har kommer belöningen strax utanför flygplansdörren, en fet spark I ansiktet av adrenalin. Adrenalinet skjuter ut I blodet och vissa upplever en mer intensiv känsla än sex kan ge. Jag är nog benägen att tycka att de haft dåligt sex i så fall.

Det leder mig in på nästa fas I livet, jag lovar att inte bli för detaljerad med hänsyn till de av er som inte är bekväma med att prata om ämnet. Som 18-23 åring var jag väldigt osäker och sökte mycket bekräftelse, tom mer än nu. Jag hade flickvänner enligt löpande-band-tekniken. Jag lyckades aldrig behålla dem och mitt längsta förhållande på den tiden var 3 månader. Så fort det tog slut med en tjej hittade jag en ny, helt utan att stanna upp och reflektera över att något var fel.

Varje gång de gjorde slut så fann jag mig själv framför badrumsspegeln i något som var mer än vanlig gråt, jag grät så ögonvitorna var röda. Dessutom tittade jag in I mina ögon och såg tomhet. Jag var ju dessutom kristen, så jag tyckte att JAG om någon borde inte vara tom. När jag hade en tjej att ha sex med så kände jag mig accepterad och någorlunda älskad, men så fort det tog slut stod jag där med mössan I hand och kände mig värdelös och förkastad.

Jag fortsatte att testa olika äventyrssporter, bungee-jump flera ggr, mountainbike downhill, flyga flygplan, bergsklättring, forsränning, samt en hel del äventyr genom att kör väldigt fort med bilar, som snabbast 290 km/h så jag har inte passerat 300 vallen. Detta leder mig in på del 2 som är kriminalitet och sex