Igår när jag skulle gå hem såg jag en snubbe ligga i framstupa sidoläge längst vägen, min första känsla var obehag och min första tänke var "ska jag skynda mig förbi? Är det ett trick, kommer han att råna mig? " sen började jag undra om han blivit nerslagen, annars ligger man ju inte kvar vid vägkanten, är han död? Nej, han andas. Hoppsan, han luktar alkohol! Han är d-rak. Helt stenad.

Här kan han inte ligga, han kan ju vakna upp och krypa runt på vägen och bli roadkill. Jag sätter mig ner och försöker väcka honom, funkar så där. Ger honom några lätta örfilar, han börjar mumla, efter 10 minuter är han i skick nog så jag kan leda/släpa honom hem (var inte speciellt långt från där jag bor).

Jag sätter honom i vårt lyxbadkar, nu börjar han samarbeta och vaknar till lite mer, jag ger honom min handduk, ger honom min säng och lägger nya kläder bredvid honom. Går och lägger mig på soffan.


När jag vaknar upp idag på morgonen och ska kolla att han är okej, är han borta, så är även min iphone, mina värdesaker.

Nu tänker du, du får skylla dig själv ärthjärna!

Jag går till skolan, jag kan ju inte anmäla ett inbrott direkt. På lunchen ringer det på min telefon, tror du inte han hittat mitt nr i min iphone (har två telefoner). Han ber om ursäkt för att han snodde mina saker men säger samtidigt att han sålt dem för $50. FEMTIO DOLLAR!!!!  Han behövde köpa sprit. 350kr för mina prylar!!! 

Sen har han mage att fråga om han kan komma över ikväll och sova då han inte har någonstans att ta vägen.... *nu tänker du, det är ju rimligt att bjuda över honom för att kunna knivhugga honom när han sover*.  Jag förlåter och bjuder över honom.

Skojar du med mig Pär? Är det här ens sant?

Nej, jag skojar inte med dig och Nej det är inte sant.

Men jag hörde en liknande historia idag och tänkte först de saker jag precis sa att du tänkte.
Sen kom jag på att ofta behandlar jag Gud på så sätt och han behandlar mig som jag skrev att jag gjorde.

Om du någon gång i ditt liv försökt att sluta med en vana eller något du inte vill göra för att det sårar en annan människa,  då förstår du vad jag pratar om. Vi inser att vi sårar honom/henne i tex en relation men vi fortsätter ändå.

Om du undrar vad Nåd är, så vore en perfekt beskrivning av det:

Att förlåta snubben som just kränkte dig, TROTS att han definitivt INTE är värd det, trots att han kanske inte ändrar sitt beteende på en dag.

Men det jag upptäckt är att när vi blir behandlade med nåd, så får vi KRAFT att ändra på oss. Det gör att man inte längre VILL göra fel mot människor.  Jag menar inte att vi ska vara dumma, naiva och lättlurade, jag menar bara att när en person blir behandlad på ett sätt den inte förtjänat så växer man, utvecklas, börjar ta ansvar. Livet handlar in om hämnd, att ge igen och att .... 

Förstår du?


:-D Skriv nu inte massa religiösa kommentarer i stil med "Priiiisa Jesus!" eller något annat som är konstigt. Hälften av mina vänner tror inte på Gud och det behöver de inte göra, det är deras val, inte mitt. Många av dem är mina närmaste vänner och de är de mest genuina, mest generösa och mest benägna att alltid ställa upp än... . Jag skriver inte det för att jag syftar på någon, jag bara ger min ärliga syn på tillvaron. "All good?" som de frågar här nere. :-D